Göteborgsposten – 6 april 1872, sida 1

åter i sina trägna bestyr som vanligt, men med mera sol i blicken äfven de. Post nubila Phoebus, icke är man vid samma lynne i ett solljust, varmt, hemtrefligt hem, med fri utsigt öfver land och haf — hade vi så när sagt — som i en mörk och kuslig lägenhet borta vid en bakgata. I de resp. hrr direktörernas enskilda rum ser det, utar all öfverdådig lyx behagligt och komfortabelt ut, kort sagdt, det hela gör ett det angenämaste intryck på den besökande och hedrar i allo kuogliga svenska postverket. Vi föreställa oss också att allmänhe ten genom att beredvilligt ställa sig till efterrättelse de ordningsreglor, hvilka till befordrande af trafikens ostörda gång möjligen kunna anses nödvändiga, visar sig till fulla värdet uppskatta den nya byggnadens ofantligt många företräden framför den gamla. Aprilflyttningen har i öfrigt ej medtört några mera betydande omplaceringar inom det allmänna lifvet, inom det enskilda måhända desto flera, ty menniskan är af naturen oförnöjd och riktigt bra får väl ingen hyresgäst det i detta lifvet, förrän ban sjelf blir husegare och kan få husera efter eget behag. Vi kunna likväl anteckna att en af våra mest ackrediterade cigarrbutiker nyligen ömsat lokal och från Vestra Hamngatan förflyttat sig tll Korsgatan, eller ännu bestämdare uttryckt, Apoteksgatan i Blidbergska huset, samma lokal som förut innehafts af skräddaremästare Kronker, hvilken i sin tur spatserat tvärs öfver gatan in i f. d. Gumpertska, numera apotekare Cavallis hus vid Södra Hamngatan eller Beyerska bokhandelns f. d. lokal. Nämnde cigarrbutik eges af hr Joh. Ol. Andreen, som genom solida varor och billiga priser inom temligen kort tid förvärfvat sig ett stort antal kunder. Sagde butik eger för öfrigt i likhet med den i hörnet af Södra Hamnoch Östra Larmgatorna belägna en särskild dragningskraft. Dagens Nyheter, som alltid är lustig på sitt eget behagliga manör, yttrade häromdagen om en viss kollegas musikrecensent, att han icke låter sig i sitt omdöme förvilles af några yttre konsiderationer... icke ens af en mindre vanlig fågring. Dagens Nyheter betraktar naturligtvis verlden från samma ståndpunkt — ifråga om musik, gällda det deremot cigarrer, äro vi öfvertygade om att vid ett besök i någondera af de ofvannämnda butikerna, måhända just den yttre tägringen någon liten smula skulle kunna förvilla omdömet. Men vär allt kommer omkring, älskar nog bladet inga andra rökoffer än dem, hvilka det sjelf upptänder för sina själsfränder och hvarmed det af dem tillbaka uppvaktas. Item anteckna vi å den tå-begåfvade allmänhetens vägnar med största tacksamhet, att gatu och vägtörvaltningen låt:t vattenledningssuckorna draga sig tillbaka från den obstinata höjd de sedan någon tid till stort men för en och hvar behagat intaga. Här vore kanhända platsen att framställa en ödmjuk supplik till den eller dem, som ha att styra och ställa med jernvägsvagnarne å den 8 k. hamnbanan. Sedan tullhustorget numera blitvit afröjdt och stensatt har nemligen en särskild gångstig blitvit lagd öfver ske norna, bildande en förbindelse mellan Sillgatans utmynning och Skeppsbron, på hvilken gångled elter det nya posthusets öppnande strömmen af. trafikerande måste bli ganska stark. Öaskligt vore derföre om jernvägsspåren på dessa punkter kunde hållas öppna, så att trafiken deröfver stälse kunde vara fri och obehindrad. Efter sista snöstormen föll det sig för fotgängaren så högst törargligt, att sedan sagde gångstig blifvit uppskottad och trafikabel, densamma vid flera tilltällen betanns igenmurad af midqtöfver stående lastvagnar, nvadan ingen annan utväg fanns än att ettdera vända om och göra ea lång omväg eller också klifva oförtäradt på i de alnshöga drifvorna på ömse sidor. Sådant skall väl, vi boppas det åtminstone, ej vidare förekomma under denna vår, men i alla händelser synes det oss att nämnde gångstig, för såvidt detta utan alltför mycket bråk låter sig göra, borde hållas trafikabel så länge under dagens lopp, som affärsströmmen har sin väg derölver. Time is money, siger ordspråket, och det fordras ej ringa tid att, som understundom kan hända, behöfva göra en omväg kring den obevekligt orubbliga, ogenomträngliga och oöfvorstigliga transportvagnskedjan. Vi våga hysa det djertva hoppet att vederbörande, för så vidt saken låter ordna sig, ej skall vara lika obevekligt orubblig, ej skall skänka Lett bleklagdt Nej åt mensklighetens böner. Edvard Stjernström afslutar nästa Onsdag sitt gästspel härstädes i samma roll, hvarmed han började det, eller som Don Cesar de Bszano. Det har varit rikt på triumfer af ej vanlig art och minnet deraf skall alltid lefva qvar hos teatervannen. Ifall det rykte skulle besanna sig, hvilket vet omförmäla, att hr Stjernström står i begrepp att i bufvudstaden grundlägga en vidtomfattande teateraffär, torde vår allmänhet ej snart, om ens någonsin, kunna hoppas på att få här återhelsa sin gunstliog. Då han nu snartlemnar oss, bör det derföre vara honom kärt att föl jas med samma uppriktiga känslor af beundran och sympati, som han här väckt och bibehållit, alltsedan han för mer än ett fjerdedels sekel sedan för första gången uppträdde på vår scen. I morgon uppforos för andra gången Tartuffe och Sparlakanslexor, ett program Am; p;. AHÅHd haradda dan talrika allmänhat