Göteborgsposten – 6 april 1872, sida 1

en ovanligt angenäm afton. Hr Stjernström spelar Orgons roll efter en stor mönsterbild, Lars Hjortsberg på kungliga teatern i Siockbolw. Det var som 0 gon i Tartuffe och Briquet i Nya Garnison, som denne vårt lands förste skådespelare d. 14 Februari 1835 tog afsked af den allmänhet, hvars afgud han i nära ett halft ärbundrade varit. Cettiska teatersällskapet mottogs vid sitt återinträde på Mindre Teaterns scen Annandag Påsk af en tullsatlt salong och stormande bitall. Sedermera har åskådarnes antal något glesnat, hvilket dock ytterst torde ha berott på dels att föreställuiagar sedermera gikvits hvarje afton i veckan utan att, med undantag at Jeppe paa Bjerget, något nytt stycke kommit upp på repertoiren, dels ock på konkurrensen med Nya Teatern. I går skedde dock ett nytt uppslag i repertoiretörhållandet, i det att Wengels tokroliga lustspel Plader då för första gången och med stort bifall gick af stapeln. I morgon uppföras åter Plader samt Emilies Hjertebanken och ÅEn Söndag på Amager. I hufvudstaden har under denna veckan adelsmötet afslutats. Det märkligaste dervid torde ha varit mötets beslut att afstå från en donation, den Hagelstamska, om icke mindre: än 150,000 rdr. Hufvudskälet för afslaget var att enkefru Hagelstam, som jemte sin man. upprättat donationsbrefvet, efter mannens död förklarat, att de båda makarne sedermera kommit på andra tankar och att det varit meningen återkalla donationen, fastän detta ej under öfverste Hagelstams litstid kommit att ske. Vid detta tillfälle har sålunda Sveriges ridderskap och adel liksom vid ett föregående — då hr Roos af Hjelmsäter funderade på att förvandla svenska riddarehuset till en lifstidsasyl för samtlige dess medlemmar — på ett vackert och högsinnadt sätt beaktat de gamla ädlingarnes betydelsefulla devis: Noblesse oblige. En person, som gerna tycker om att ta sitt Illa parti, blef en gång vid en reception i ett gladt sällskap anmodad att öfversätta den gamla, latinska sentensen: Ars longa, vita brevis. Recipienter, som mycket väl kände öfversättningen, misstänkte dock här argan list och började stamma: IIm ... hm... ja, det betyder ... ja ... det vill säga ... det är ... — Kors, utbrast den recipierande det är ju helt enkelt, det betyder bara: Konsten är lång, lifvet är kort!