Göteborgsposten – 27 mars 1872, sida 1

för handen och då förfaller äfven denna ifrågasatta ändring. . Den sista hemställan utskottet gjort till riksdagen, om en anhållan hos K. M:t att förelägga riksdagen förslag till sådan ändring eller förklaring af k. förordn:ne om kommunalstyrelse i stad och på landet, att de ärenden hvilka böra hänföras till kommunens gemensamma ordningsoch hushällningsangelägenheter må blifva i ofvan antydda syftning närmare bestämda, blef också ganska omildt bedömd, icke minst i Andra karamaren, der man väntade finna mesta sympatierna för densamma. Utskottet hade nemligen i sin motivering uttalat sig så sväfvande om hvilka angelägenheter skulle räknas till gemensamma ordningsoch hushällningsangelägenheter, att man icke kunde juse hvad med ofvan antydda syftning menades, och i afseende på kommuners bidrag till jernv läggningar, som väl skulle utgöra den hufvudsakliga verkande anledningen till hela förslaget, yttrar utskottet: huruvida frågan om understöd åt enskilda personers eller bolags jernvägsföretag bör i en blifvande lagstiftning särskildt upptagas, tilltror utskottet sig nu ej bedömma Först tog hr Asker ordet och karakteriserade framställningen såsom märkvärdigaste han hört: att representationen Ane begära af K. M:t ep omyndighetsförklariag för kommunerna att de ej skulle få besluta i sina egns angelägenheter. Han protesterade i sin kommuns Damn bestämdt häremot och visade hur Gefle kommun så väl vårdat sina ekonomiska angelägenheter att don ej behöft begära något af staten för sin nya tomtreglering, naktadt den kostat 100,000 rdr, och kunnat anslå 50,000 rdr till nytt skolhus. Han orinräde om det jernvägsföretag för deltagande i hvilket Gefle kommun nästan enhälligt beslöt sig, och citerade exempel på huru minoriteten sedermera blifvitsöfvertygad om att majoriteten haft rätt, hvarföre varnade för att bygga lagstiftningen på grund af majoritet och minoritet, hvilka lätt kunna vexla. Hr Ribbing kallade den: föreslagna skrifvelsen rent ut opassande och hr Nils Larsson kunde ej finna hvarför icke äfven vattenledningar och gasverksanläggningar skulle kunna inräkpas bland industriföretag. Hr Carlän försvarade utskottet som angifvit den rånning man borde inslå för att bland annat stäfja arg a för jernvägsbyggnaderna. Lagstadgandena ärg nu så obestämda, att regeringen i likartade fall. fättat olika beslut. Staten är en högre makt ån kommunen och lagarne böra vara affattade så att de skydda äfven minoriteten. En reaktion har redån inträdt emot de äfventyrliga företagen; Hr Ehrenborg, motionär i frågan, ställde sig äfven som utskottets försvarare, och invände bland annat att det icke voro värdt att tala så mycket om sjelfstyrelse, då kommunerna redan hafva sina förmyndare i konungens befallningshafvande och civildepartementet. Å andra sidan uppträdde grefve E. Sparre och kastade i ett pikant anförande en så löjlig dager öfver utskottets förslag, att dess öde derigenom ohjelpligt afgjordes. Han yttrade sin förvåning först öfver att en diskussion pågått i 9 timmar öfver en fråga som redan fallit genom Första kammarens beslut. Man har hört märkvärdiga och hvarandra rakt motsägande yttranden. En talare har sagt att en reaktion pågår mot kommunernas sjelfstyrelse, en annan har sagt att den administrativa hierarkien utöfvat förtryck på kommunerna. Å ena sidan anser man att lagen skulle hindra den kommunala sjelfstyrelsen och å den andra att den skulle hindra den administrativa hierarkien. Hvaruti består då den administrativa hierarkien? Man klagar öfver att kommunerna fått besluta sig för jernvägsföretag, således har icke eden admihistrativa hierarkien hindrat detta. Man har begärt em Aha till K. M:t; Jargny då lagutskottet har i expediera skrifvelse, förutsatt att öen verkligen blifver U, skulle försöka att i kommunalspråk öfversatta finge den ungefär följande lydelse: defter som vära valmän äro sådana tång att de icke kvorkslim sig sjelfva och efter som deras representanter äro sådana våp att viicke veta hvad vi vilja, så anhälla vi i underdånighet att E. M:t täcktes låta utfärda en lag i denna syftning. Den allmänna munterhet, som talet framkallade, ökade vid voteringen de afslåendes röstantal till 67 och minskade de bifallandes till 31. Under nu ingångna vecka torde ingenting at framstående vigt vid riksdagen förekomma. Först efter påsk företagas de samfälda voteringarne om statsregleringen, och statsutskottet lärer icke, genligt hvad vi hört uppgifvas, förrän vid den tiden taga i ompröfning om voteringsproposition skall upprättas med anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut om mantalspenningarne, eller om frågan skall anses hafva förfallit. Det fiones någon utsigt till att utskottet bestämmer sig för det senare alternativet, hvarigenom Första kammaren skulle besparas obehaget att säga nej till voteringspropositionen och konflikten kamrarne emellan denna gång undanskjutas. Inom konstitutionsutskottet lärer fråga hafva väckts om att i Grundlagen intaga bestämmelser om att hela statsrådet skulle höras vid sammankallandet af urtima riksdag, men motionen lärer icke hafva fått pluralitet för sig. Om H. M:t konungens helsotillstånd fortfara underrättelserna att vara goda. Ehuru naturligtvis sådant icke låter sig på förhand med bestämdhet förutsägas, lära likväl läkarne hysa den förhoppning att H. M:t inom en icke alltför aflägsen tidpunkt, omkring 14 dagar härefter, skall kunna lemna sina rum, och torde denna omständighet vara den bästa vederläggning på ryktena om sjukdomens betänkligare natur. K. M:t lärer hafva bemyndigat nämnden för vidtagande af åtgärder för Sveriges deltagande i 1872 års konstoch industriutställning i London att antaga särskildt ombud i London för utställningsföremålens emottagande och aflemnande till storbritanniska komitän samt öfvervakande af deras lämpliga