Göteborgsposten – 27 mars 1872, sida 1

ligt utförda, De båda männen funno gångstigen och sågo den lilla byn ligga rakt framför sig. — oOch hvad ämnar ni företaga nu? sade Grogram. — Fullfölja vårt gamla göromål, sade den lille mannen, anställa förfrågningar och försöka inhemta upplysvingar. — Ja, sade Grogram, det förstås ; men har ni ej något särskildt i kikaren? Ni spratt till så i går då jag omtalade det der för er, att jag trodde er ha fått någon ids. — Ah, sade den lille mannen i det han kastade en egendomlig blick på honom; ni tror således stt personer alltid spritta till då de fått en id? Ni måtte åtminstone ej ha spruttit till ofta af den anledningen. Nej, hvad ni berättade mig om att qvinnan var er gamle kamrats hustru förvånade mig visserligen, och jag har tänkt ganska mycket på saken sedan; så till vida har ni alltså rätt; det är verkligen också för att göra några förfrågningar angående henne som jag följer er till byn i dag. — Ni tror ej att hon gjort det? frågade Grogram. — Jag vet icke, svarade mr Pentweazle tvifvelaktigt. Men hon kan aldrig ha gjort det, sir, sade Grogram. Det skulle ej ha varit möjligt; hon har ej haft tillräcklig styrka. — Har jag ej ofta visat er, sade den lille mannen, att den som i verkligheten utför en sak ofta ej är någonting annat än en maskin som står under en annans inverkan? Och om jag säger att jag tror mrs Bradstock ha fört bort denna skatt, så menar jag ej dermed att jag tror henne ha gått dit med hacka och spade, i likhet med en viss annan person, gräft ett stort hål, i likhet med en viss annan person, och funnit skatten samt tagit den, hvilket ej skett i likhet med en viss annan person; men jag tror att hon varit själen i företaget. — Aha, nu förstår jag, sade Grogram. — Underbare man! sade mr Pentweazle med en blick på honom; hvilken snabbhet i uppfattningen! Ni vet att George Bradstock kände till det hemliga gömstället, och