Göteborgsposten – 20 mars 1872, sida 2

BBB —ae?k—— ——— turligtvis måste göra af ett så öfverdrifvet beröm som Ellens. — Jeg fruktar att jag ej är någonting deråt, barn, sade han; men jag har ansett det vara min skyldighet att så mycket som möjligt hjelpa enkan till den man jag mot min vilja dödat. Jag skickade henne penningar från Australien, lät gifva henne en viss summa i veckan och skulle ha fortforit dermed om jag ej förlorat allt hvad jag egde. Men det hör ej hit. Jag hade föresatt mig att omtala förhållandet för dig, och din onkel — som visste om det förut, alldenstund han läst alla detaljerna i någon tidning, hvilken han sedermera förstörde för att ej du skulle få se berättelsen — din onkel rådde mig att omtala det. Jag har så gjort nu, och allt hvad jag hoppas är att din kärlek ej minskats för det? . — Niuskats! Huru skulle det vara möjligt, min älskade? Du är mig dyrbarare nu än någonsin. Du har rätt deri att mrs Bradstock ej bör få veta om saken, och jag skall göra allt hvad jag kan för att hålla den dold för herne. — Det är således afgjordt oss emellan, sade Frank. Gå nu upp på ditt rum och kom ner så tidigt att du kan låta oss få höra litet musik. Den gamle gentlemannen bör ha vaknat upp från sin middagslur nu, skulle jag tro. Hon slog ännu en gång sina armar kring hans hals, kysste honom ömt och sprang derefter bort. — Nå ändtligen är det gjordt! sade Frank under det han gaf akt på hennes försvinnande gestalt. Jag hoppas till himlen att denne obehaglige vålnad blifvit bragt till ro för alltid! XXVI. — Jag har ändrat mening rörande vår operationsplan, Grogram, sade mr Pentweazle efter en lång paus. — Ja, jag her märkt att ni varit djupt inne i några