Göteborgsposten – 13 mars 1872, sida 1

AAAAA EUEFEAEAAAm AA— dig om orsaken till allt detta — hvad skulle du då säga ? j Frank darrade, färgen lemnade hans kinder, han försökte tala men för ögonblicket kunde han ej finna några ord. — Min käro gosso sade den gamle gentlemannen vänligt, min käre son — ty da skall gifta dig med Ellen som jag alltid ansett såsom en dotter, och du skall derföre bli min son — jag har under någon tid hyst tvekan huruvida jag skulle tala med dig rörande detta ämne eller ej, och det är först sedan jag kommit till den vissheten att det är nödvändigt för både din och din tillämnade hustrus blifvande lycka att jag ej fördöljer hvad jag har på hjertat som jag nu tagit mod till mig att beröra detta ämne. Det bör ej vara någon förställning eller ens några halfva förtroenden mellan man och hustru, Frank. En af våra moderna författare säger: Haf tillit till mig i allt eller haf icke alls tillit till mig, och, tro mig, det ligger visdom i de orden. Nu har du ej haft tillit till Ellen i allt, det vet du, Frank. — Har jag ej haft tillit till henne? frågade Frank allvarligt. — Du vet sjelf att du ej haft det. — Kan ni uppgifva ett enda exempel? — Ja, det kan jag, vill du höra det? — För all del nämn det. — Du har ej visat henne tillit deri, att du för henne dolt ditt förhållande till mrs Bradstocks man. — Sir! utropade Frank i det han sprang upp, menar ni dermed —