Göteborgsposten – 13 mars 1872, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 10 Mars 1872. 1 Onsdags beslöt Första kammaren att förkasta ett förslag af konstitutionsutskottet att i Grundlagen införa bestämmelser, hvarigenom hela statsrädet komme att höras öfver afhandlingar och förbund med främmande makter. Frih. De Geer invände att om detta blefve lag så skulle — då norska statsministern och två norska statsråd deltaga i handläggningen af mål som röra de förenade rikena gemensamt och då norska grundlagen föreskrifver att alla i statsrådet förekommande ärenden skola meddelas norska storthinget — underhandlingar med andra regeringar kunna på den vägen bringas inför allmänbeten ätven här, men att detta ej borde få ske med sådana ömtåliga ärenden. Första kammaren gillade, utan vidare diskussion, anmärkningen och atslog derföre förändringen, men Andra kammaren var i går afton af en motsatt mening och antog ändringsförslaget hvilande till grundlagsenlig behandling, icke som beslutet skulle leda till något praktiskt resultat, då förslaget fallit genom Första kammarens afslag, utan förmodligen af artighet mot sina ledamöter i konstitutionsutskottet, från hvilka man hörde klagan öfver det nog tvära sätt hvarpå förslaget blifvit affärdadt i Första kammaren. Men Andra kammaren gick sjelf, till förvåning för åtskilliga åhörare på läktaren, så lätt öfver lagutskottets yttranden om föreslagna ändringar i strafflagen, att icke en gång utskottets afstyrkande af hr Tjernlunds motion om dödsstraffets afskaffande satte diskussionen i gång. Det förmodas icke utan skäl att vännerna af dödsstraftets borttagande ur vår lagstiftning hyste fruktan för att majoriteten emot dem i Andra kammaren nu snarare vore större och icke mindre än förut och att de derföre öfverenskommit att icke framkalla en debatt och riskera en votering. En motion af br Per Nilsson om rättighet för landstingen att upprätta förslag för tillsättande af folkskoleinspektörer inom de särskilda länen, hvilken Andra kammarens tillfälliga utskott N:o 1 afstyrkt, blef så mycket lifligare diskuterad, men innan vi redogöra något för den öfverläggningen torde det vara mest i sin ordning att först egna uppmärksamhet åt gårdagens vigtigaste debatt, den om mantalspenningarne, i Andra kammaren. En och annan hade hyst en svag förhoppning att man skulle kunna undvika striden kamrarne emellan om den konstitutionella frågan huruvida riksdagen kan ensamt besluta om borttagande af ordinarie statsinkomster, äfvensom huruvida ej hvardera kammaren i detta fall har rättighet att genom sitt veto hindra borttagande af en dylik skattetitel, men majoriteten i Andra kammaren synes hafva bestämt sig för att drifva saken till ett afgörande och att i och med mantalspenningarne få ett uppslag till den bakom hvilande större frågan om grundskatternas aflösning eller möjligen s. k. afskrifning. Att nyttan eller skadan i och för sig af mantalspenningarnes afskaffande icke var tvistens kärapunkt blet klart