Göteborgsposten – 13 mars 1872, sida 1

narie statsinkomsterna borde fattas af riksdagen och konungen gemensamt. Att egentligen ingen af statsrädets ledamöter inlät sig på den konstitutionella frågan, att icke heller biskop Rundgren, prot. Ribbiog, rektor Dahm, hr Kallstenius och v. talmannen Mannerskantz så gjorde, torde kunna förklaras deraf att för en sådan granskning fordras att steg för steg följa hr Dufvas deduktion och dertill är nödigt att läsa den i ett sammanhang. Jag tager emellertid för afgjordt att denna fråga skall gifva uppslag till en högst intressant diskussion utanför riksdagen, då äfven de som gjort vår statsrätt till föremål för grundliga studier skola uttala sig. I ett afseende var den i förutnämnda fråga anställda voteringen märklig. Den utvisade nemligen för första gången under denna riksdag att de begge partierna inom Andra kammaren icke undergått någon förändring. Landtmannapartiet med sin filialatdelning de nyliberala uppgick till 110 och intelligenspartiet till 64: dessa siffror äro betecknande med afseende på de förestående gemensamma voteringarne, och isynnerhet om en sådan votering skall ega rum i afseende på kamrarnes olika beslut rörande mantalspenningarne. Med afseende derpå uttalade hr Dufva att han väl ansåg att gemensam votering borde ega rum rörande mantalspenningarnes upphörande, men medgaf dock att den delen at saken icke var så klar som riksdagens beslutanderätt i hufvudsakev. Otvifvelaktigt är att i statsutskottet skall åyrkas uppgörande af proposition till gemensam votering, och att ett sådant yrkande vinner bifall i utskottet är troligt, då ibland Första kammarens reservanter mot utskottets framställning om mantalspenningarne upphörande frih. Skogman saknas. Men då uppstår först den frågan: skola talmännen anse sig kunna grundlagsenligt göra proposition till bitall å den af statsutskottet afgifna voteringspropositionen? Uisaller svaret härpå nekande, så kommer den frågan att af konstitutionsutskottet afgöras, troligen mot talmännens mening. Men om Första kammaren icke godkänner den af statsutskottet uppställda voteringspropositionen, såsom icke grundlagsenlig, så kan ingen gemensam votering ega rum, och då förfaller hela frågan. Men buru går det då med den uppgjorda planen att härnäst afskaffa grundräntorna utan regeringens samtycke?