Göteborgsposten – 12 mars 1872, sida 1

sidorna af gropen och de bära tydliga märken der skrinet har parit. — Äar varit! Menar ni att det ej är der? — Jag menar att det är borta! Vi äro förrådda! vi äro bestulna! Rågon har varit här föro oss! Skrinet är borta! — Kanhända att ni ej gräft tillräckligt djupt ännu, sade mr Pentweazle med purpurrödt ansigte och darrande läppar. — Gräft tillräckligt djupt ännu! Ser ni ej, menniska, märkena efter skrinet? Här är botten af gropen, lös jord är nerkastad för att fylla den och jemnad med en spade. Ni kan se märkena efter spaden, och här — ja, vid saten! — här är det afbrutna handtaget! Då Grogram ej hörde något ljud från sin följeslagare, såg han upp. Men mr Pentweazle hade svimmat och fallit baklänges. XXII. — Således, sade Ellen en morgon efter frukosten undet hon promenerade upp och ner i trädgården vid sin trolofvades arm — således har du öfvervunnit din motvilja för att återknyta bekantskapen med mrs Bradstock eftersom du varit på besök hos henne? — Huru har du fått veta det? frågade Frank. — Det var ju alldeles gifvet att jag ej skulle få veta det af dig; du skulle vara den siste person i verl