Göteborgsposten – 11 mars 1872, sida 1

jt—— -)(C Å Så fortforo de under hela dagen. De gingo till olika platser på banan, mr Pentweazle låtsande sig här och der göra mätningar och Grogram gräfvande på de platser som blefvo honom anvisade. Vid middagstiden återvände de till skjulet, der de förtärde litet kallt kött och bröd samt svagdricka, som mr Pentweazle fört med sig i korgen, och hvilket han fann nödigt att stärka genom en tillsats ur cognacsbuteljen. Bokhållaren från stationen kom till dem undar måltiden, och sedan hau betackat sig för svagdrickan, hvarpå mr Pentweszle med stor frikostighet bjöd, för att i stället hålla till godo med cognac, hvaraf han erhöll en ringa qvantitet, började han orda vidt och bredt om olyckan af att vara placerad på en sådan station som Gwynruthin och uttryckte sit förakt för det dåliga omdöme jernvägsdirektöreroa gifvit tillkänna genom att placera just honom der. Han tycktes hysa en mycket hög tanke om mr Pentweazles kunskaper och yttrade sin förvåning öfver att en sådan man ej vore direktör i telegrafbolaget i London, snarare än linieingeniör. Mr Pentweazle besvarade dessa komplimenter på ett mycket blygsamt sätt och då samtalet afstannade och bokhållaren ej trodde sig ha utsigt till att få mera cognac, återvände han till sin station för att sluta sina räkenskaper, sade han, men egentligen för att sofva bort verkningarno af hvad han redan förtärt. Vid den tid då aftontåget kom, var han åter kry och liflig samt hviftade med näsduken såsom afskedshelsning åt sina vänner, hvilka nyss före tågets ankomst begifvit sig ut på linien.