Göteborgsposten – 11 mars 1872, sida 1

alla nära anförvandter till Roger Tichborne —, af två fransmän som varit hans lärare i Paris, af den betjent som passat upp honom några veckor innan han steg ombord i Rio på det skepp (Bella) med hvilket han fann sin död i vågorna, samt af andra vittnen som varit intima bekanta till honom i Frankrike och England. Ej ett enda af dessa vittnen kunde bringas till någon tvekan genom motförhöret. De flesta af dem voro i stånd att på det mest slående och omständliga sätt bekräfta lord Bellewes vittnesmål rörande tatueringen, särskiljande de af honom tatuerade initialerna från andra tatueringar af ett tidigare datum, och den omständigheten att mrs Radcliffe ensam erkände sig ej ihågkomma initialerna försvagade ingalunda verkan af hennes vittnesmål i mera vigtiga punkter. De kostnader som genom processen drabbat svarandeparten (de rättmätiga arfvingarne till Tichbornegodsen) beräknas uppgå i rund summa till -100,000 sterl. Juryn, hvars tålamod på ett i sanning beundransvärdt sätt utstått det hårda prof hvarpå det blifvit satt, påtog sig slutligen sjelf ansvaret för afstående från vidare vittnens hörande, och derefter för kunnade domaren att Tichborneska arfsprocessen var afslutad. Det är ej heller troligt att den uuder några omständigheter kommer att återupptagas, hvarken genom utfärdandet af nya obligationer eller på annat sätt. Omedelbarligen efter sessionens afslutande begaf sig superintendenten Williamson, chefen för hufvudstadens detektiva poliskår, åtföljd af polis-inapektören Clarke och två polisbetjenter, till Waterloo Hotel vid Jermynstreet och arresterade derstädes pretendenten, på grund af en af lord-öfverdomaren, i enlighet med allmänna åklagarens efter processens atslutande derom gjorda yrkande, utfärdad arresteringsorder. De funnohonom i ett rum som han någon tid bebotti nämnda hotell, och efter polistjenstemännens ankomst infunno sig hos honom en medlem af den advokatfirma som ledt hans process samt en vän — en gentleman af ett visst anseende. Superintendenten sade honom att det vore hans, superintendentens, skyldighet att häkta honom på grund af en anklagelse för uppsåtlig mened, begängen under den nyss afelutade rättegången och uppläste för honom lord-öfverdomarens arresteringsorder, ett långt dokument, hvarigenom han på grund af nämnde anklagelse kallades till laga förhör vid nästa brottmålssession och inmanades i Nevgates fängelse, i händelse han ej gitte ställa borgen för sin inställelse med en summa at 10,000 pund sterling. Käranden, som syntes taga saken på ett mycket nonchalant sätt, uttryckte sin beredvillighet att åtfölja polistjenstemännen, tilläggande att det torde komma att förorsaka honom tillfälligt obehag och att det knappast varit rättvist att oaken blifvit afslutad på den punkt der der befann sig. Han och superintendenten åkte till Newgate i kärandens vagn, och de andra polismännen följde efter i en åkaredroska. Hvarken i hotellet eller trakten deromkring blef rörelsen särdeles stor, och det var ej förr än åkdonet nådde Ludgate-hill, som det hejdades af folkträngseln, då pretendentens aumera välbekanta gestalt igenkändes, och ropen Sir Roger, Arthur Orton och Wagga-Wagga förorsakade liflig rörelse. Vid den tid då vagnen nädde fängelseporten, hvilket skedde kl. 2 e. m., hade en ansenlig folkhop samlats, och då pretendenten och superintendenten stego ur åkdonet höjdes ett cheer, för hvilket den förre visade sitt erkännande på det vanliga sättet, genom hattens aftagande. Inkommen i tängelset tillfrågades han på vanligt sätt om sitt namn och svarade Roger Charles Doughty Ticbborne, ehuru han i arresteringsordern benämndes Thomas Castro, i hvilket namn han blet inskrifven i fängelseböckerna. Han tillsades äfven på vanligt sätt att lomna ifrån sig allt som han kunde ha på sig, och genast derefter räckte ban fram ett antal juveler som han burit, deribland ett vackert ur med kedja och en snusdosa, allt försedt med Tichborneska vapnet. Han lemnade jemväl ifrån sig 73 pund sterling i kontanta penningar. Derefter fördes han till en af cellerna. Arresteringsordern innehåller bl. a. följande: Det synes mig (lord-öfverdomaren) att besagde kärande gjort sig saker till uppsåtlig mened i den nämnda på hans ed atgifna berättelsen och att detta varit och är ett giltigt skäl till att åtala honom, hvarjemte sberiffen i Middlesex befullmäktigas att qvarhålla honom i fängelset tills nästa session, så vida han ej dessförinnan för sin inställelse vid sessionen borgar medelst erläggande af 5000 och presterande af fullgod säkerhet för ytterligare 5000 sterl.