Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 1

Mördaren Carl Otto Anderssons afrättning. Dödsdomon öfver lifstidsfången Carl Otto Andersson, som d. 20 Juli förlidet år mördade bevakningssergeanten vid straffängelset i Landskrona Anders Lindh, fullbordades igår morse. Vår specielle korrespondent telegraferar till oss rörande förloppet dervid följande: Redan tidigt på morgonen hade en stor folkmassa, anländande från alla kanter, samlats på den nära staden (Landskrona) belägna afrättsplatsen. Folkmängden torde kunna uppskattas till omkring 4000 personer, till hufvudsakligaste delen bestående af allmoge och tjenstefolk, mest qvinnor, men äfven många barn. Skratt och prat hördes bland hopen, tills delinqventens ankomst straxt efter kl. 8, då tystnad inträdde. Andersson gick lugn och beredd mot döden. Efter Åfemte bönens läsning föll dödshugget kl. 8,20 f. m. Ljudlös tystnad rådde bland åskådarne under exekutionen. Solen stod högt på himmelen då den lifdömdes blod färgade marken och skenet från den fallande bilan återspeglades i de blänkande sablarne från den spetsgård som ett batteri af Wendes artilleri-regemente bildat kring schavotten och inom hvilken krets det endast tilläts läkarne och de närvarande tidningsreferenterna att inträda. Efter afrättningen framträngde åtskilliga qvinnor för att med skedar eller koppar upphemta den dödes blod; men denna vämjeliga yttring af vidskepelse hindrades dock af myndigheterna. Så långt telegrammet, hvilket vi torde blifva i tillfälle att komplettera genom en utförligare berättelse af vår referent i vårt nästa Lördagsnummer. Det torde emellertid här vara på sin plats att anföra följande korta skildring af delinqventens dystra letnadslopp: