Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 1

möjlighet, att längre fram olika meningar kunde uttryckas om hvad i talen borde sägas och icke sägas; skulle derom voteras, och minoritetens åsigter undertryckas, men det som godkändes möjligen med en rösts öfvervigt gälla som kammarens opinion? Hvem skulle vid dessa lifvade öfverläggningar föra ordet? Talmannen? Särdeles angenäm befattning att sjelf få afhöra huru hans tal sönderplockades och nödtorftligen förbättrades. Eller kanske ålderspresidenten? Men han är ju, såsom sådan, figurligt taladt död från det ögonblick då han till talmannen öfverlemnat klubban, och kommer ju ej till lif igen förr än vid riksdagens slut då talmannen nedlägger klubban? (Jag ville för öfrigt se den nuvarande ålderspresidenten såsom ledare af en justeringsdebatt, i hvilken han kanske nästan icke sjelf fick deltaga, men möjligen göra proposition på antagande af uttryck som ströko grofva streck öfver hans fredsidyll). Hr Kolmodin, som var vid godt lynne, öfverflyttade det på åhörarne genom att åpropos omtala den Franklinoka ä-okdoten om hattmakaren Thomas Clarks skylt, på hvilken hans rådgifvande hattmakarelärlingar ströko ut det ena ordet efter det andra, så att till slut blott hatten och namnet stodo qvar. Så ungefär trodde tal. att det komme att gå med talmannens tal vid justeringen, emedan i kammaren bestämdt funnes många flera kritici och anspråksfulla än bland de Franklinska hattmakarelärlingarne. Hr Hedin försvarade sin motion och besvarade de gjorda anmärkningarne hofsamt; han medgaf att en svarsadress var främmande för våra grundlagar, men vid sidan af dessa hade åtskilliga goda plägseder antagits, t. ex. diskussionen före statsverkspropositionens remitterande och interpellationsrätten, hvilken senare dock införts i arbetsordningen och der således äfven hans förslag kunde inrymmas. Hr Gumelius tycktes föredraga att talmannens tal kunde likna Thomas Clarks skylt, framför att talmannen framställde opinioner som icke delades af kammaren. Derefter ordade tal. om åtskilliga brister i arbetsordningen som han ville hatva afhjelpta at det enskilda utskott som borde behandla hr Hedins motion. g Vidare understöddes motionen af hr Ola Jönsson i Kungshult, som dock erkände att den var af mindre vigt; men vackert vore det ej om den afslogs, då ingen annan motion vid denna riksdag drabbats af remissvägran. Slutligen lät tal. förstå att redan vid denna riksdag skulle motion väckas derom att talmännen skulle väljas af kamrarne. Ehuru så få talare förordat remiss af motionen, och ehuru blott några jarop hördes på talmannens proposition derom; så att kammarens afslag var påtagligt, begärdes dock votering, hvarefter motionen med stor röstöfvervigt färkostadar ——— —-Ä— — ——-— 2