Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 1

Göteborg d. 7 Mars 1872. Med bästa vilja i verlden att för det herrskande politiska partiet inom Andra kammaren hysa den respekt, som borde egnas åt representanterna för en talrik och aktningsvärd del af landets befolkning, kunna vi dock ej underlåta att finna partiets politiska färd vara något underlig, tör att ej säga otymplig. Synbarligen är det personligbeterna inom Englands opposition, som föresvätvat dessa våra politiska storheter ock hvilka de derför söka att likna, ehuru de misslyckas vid uttörandet. Jemförelsepunkter mellan Englands och Sveriges oppositionsledare saknas likvisst icke. Hr E. Key är liksom Disraeli både belletrist och polltiker. om också hos den förre det belletristiska elementet kanske egentligen framträder i hans politik och det politiska i hans belles lettres. Grefve A. Posse kan fullt jemföras med lord Derby i fullblodighet och mellan frih. John Ericson samt sir John Pakiogton finnes tydligen en likhet i afseende på — törnamnen. Vi må erkänna att vi hittills trott, det den sistnämndes roll, rollen såsom krigsminieter i det oppositionella kabinettet, skulle utföras af hr Sven Nilsson, hvilken i sin ungdom tjenstgjort vid Wendes artilleriregemente och under den tiden lagt grunden ull sina insigter i krigsvetenskapen. Den sköna tanke om slägtskap mellan krigets och rättvisans gudomligheter, hvilken uttryckes genom inskriptionen logibus et armis öofver den byggnad, utanför hvilken hr Sven under sin artilleristtid så ofta postat synes emellertid hafva gjort djupt intryck på hans unga sinne, och vid den härigenom uppståndna tätlingsstriden om hans person vill det synas att Themis segrat öfver Mars. Om vi ej misstaga oss, uppträder hr Nilsson numera i sin hembygd såsom rättegångsbiträde och auktions—.