Göteborgsposten – 7 mars 1872, sida 1

Andersson var född d. 16 April 1840. Af föräldrarne lefver endast fadren, som är bonde i Östergötland. Redan före fyllda 18 år hade Andersson föröfvat mord. Han arbetade då vid Motala mekaniska verkstad i Norrköping. Sedan han någon tid varit utsatt för gyckel och förolämpningar af faktoriarbetaren Fagerström, hade Andersson, för att hämnas, beslutat döda Fagerström och i sådan afsigt på aftonen d. 15 April 1858 följt efter Fagerström och med knif tilldelat honom bakifrån ett hugg, som medfört döden. Derför dömdes Andersson att mista lifvet genom halsbuggning, men blef af nåd förskonad från dödsstraffet och skulle i stället umgälla sitt brott med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt lifstidsarbete å fästning. Under strafftiden hade särskilda bestraffningar blifvit Andersson ålagda, nemligen år 1860 för rymning, samma år för våld å medfånge, 1862 för rymningsförsök och dervid begånget våld å soldater medelst knifskärning, 1868 för det han visat sig vara vådlig för allmänna säkerheten, samma år för rymning och år 1870 för fortfarande trotsigt uppförande och olydnad samt vägran att underkasta sig cellordningen. Bestraffningarne hade varit dels 3 månaders mellanketting, dels 40 prygel, dels 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, och dels sammanräknadt mer än 5 års cellstraff, hvaraf utan arbete under tillhopa 2 år, på skilda tider 6 månader i sender, samt en gång 8 dagars förlust af sängkläder och en annan, gång mörk cell på 8 dagar. För det nu ifrågavarande brottet ställd under tilltal vid rådstufvurätten i Landskrona, bekände Andersson att han länge närt agg mot sergeanten Lindh, dels för den stränghet Lindh i allmänhet visade mot fångarne, dels ock isynnerhet derför att Lindh genom anmälan föranledt att Andersson för olydnad och trotsigt uppförande fått sig ålagdt cellstraff, som började d. 20 Februari 1870. Vid den tiden fattade Andersson beslut att taga Lindh afdaga. Detta beslut mognade alltmer, ehuru Andersson under en viss tid och på grund af särskilda omständigheter afstod derifrån. Dröjsmälet med utförandet härrörde af två orsaker. Den ena kunde Andersson ej förmås uppgifva. Den andra var, att han väntade på tillfälle att, såsom hans ord föllo, slå flera flugor i en smäll, det vill säga om lifvet bringa flera af befälet, nemligen dem, som gjort sig kända för stränghet emot Andersson och hans medfångar. Omkring 6 veckor före gerningen köpte Andersson en knif för att dervid användas. På morgonen den dag brottet föröfvades fick Andersson en något större knif, hvars blad var 4 tum långt och 1 tum bredt. Båda knifvarne hade Andersson förvarade i en ficka å byxorna, medan han ifrågavarande dag arbetade i valkrummet i nedra våningen af slottsfabriken i Landskrona. Efter förut fattadt uppsåt, passade han på Lindh, när denne kom gående genom rummet. Då Lindh passerade den valkningsmaskin, der Andersson arbetade, rusade Andersson emot Lindh och med den längre knifven tilldelade Lindh ett hugg i magen. När Lindh i följd deraf föll omkull, kastade sig Andersson öfver honom och tillfogade honom med knifven flera skador å hufvud, hals och fingrar. Då Andersson ansåg, att Lindh hade fått nog, steg han upp, kastade knifvarne ifrån sig och återgick till sin arbetsplats. Efter våldet hade Lindh så mycket krafter, att han, ehuru med svårighet, kunde resa sig upp och gående lemna rummet. Han afled följande dag på aftonen. Andersson dömdes att härför mista lifvet genom halshuggning, men sökte att af nåd förskonas från dödsstraffet och i stället få umgälla sitt brott med lifstids straffarbete i cell, hvilken ansökan dock blef af konungeu afslagen.