Göteborgsposten – 6 mars 1872, sida 1

så ypperlig att jag ej kunde känna igen or förr än ni talade. Grogram flinade. — Ja, sade han, jag köpte plaggen i ett klädstånd i Exeter, och tog nyheten från dem i ett dike straxt utanför stationen. Jag köpte äfven det här jernspettet och spaden; jeg visste att vi skulle komma att behöfva dem. — Ni utvecklas på ett märkvärdigt sätt under min ledning. Grogram, jag tillegnar mig största hedern af den klokhet ni lagt i dagen. Ni kan nu verkligen tänka! — Ja, det är nog godt och väl, sade förbrytaren; men nu skulle jag vilja veta om ni varit på platsen, räknat stolparne och sett det ställe der godset ligger. — Ja, jag förmodar det. — Förmodar det! upprepade Grogram i det han plötsligt vände sig mot honom. Hvad menar ni? — Jag har räknat stolparne och sett den plats der jag förmodar att guldet ligger. Jag har ej lagt ner det och kan derföre endast förmoda att det ligger der. Men säg mig en sak: fanns en jernstång, ämnad som jag antager, att hålla stolpen uppe, fästad med sin ene ände vid stolpen och med den andre i marken? — En sådan der stötta? sade Grogram. Ja, jag tror bestämdt att en sådan fanns der. Men jag skall kunna säga det riktigt säkert då jag får se stället. — Det gläder mig, sade mr Pentweazle. Jag tänkte att den kunde ha blifvit ditsatt sedan, och att de som