Stockholms-korrespondens. Den 3 Mars 1872. En kort rsume af de senaste riksdagsförhandlingarne visar, att i konstitutionel väg riksdagen utan motstånd, i Första kammaren utan diskussion, förklarat som hvilande till grundlagsenlig behandling den förändring i grundlagarne hvarigenom städer äfven utan egen jurisdiktion skulle få bibehålla sin representationsrätt vid riksdagarne. Att Andra kammaren så lätt gaf sitt bifall härtill, förklarar man af den anledningen, att majoriteten ansett det vigtigare att få domstolsreorganisationen genomförd på landet, än att försöka minska stadsrepresentanternas antal i Andra kammaren. I afseende på sjette hufvudtiteln, anslagen till civildepartementet, har Första kammaren följt regeringens, af civilministern uttryckta, opinion och endast vägrat af regeringen icke pröfvade anslag. Andra kammaren slöt sig helt och hållet till statsutskottets förslag, som icke mycket skiljer sig från K. M:ts, och gillade till och med att utskottet nedsatt den beräknade trafikutgiften för jernvägarne från 5,450,000, såsom trafikstyrelsen och K. M:t antagit den blifva, till 5,184,000 rdr, oaktadt civilministern påmint om att riksdagen hittills städse haft otur med sina suppositioner om trafikinkomsterna, hvilka alltid ställt sig närmare tra fikstyrelsens än riksdagens beräkningar. — Statsutskottets utlåtanden om hufvudtitlarne hafva hittills i allmänhet besannat att det inom statsutskottet varit ovanligt litet skiljaktiga meningar mellan ledamöterna från de båda kamrarne eller att man genom ömsesidigt tillmötesgående, hvilket väl är det rigtigaste, fått t. ex. ett utlåtande öfver anslagen till landtförsvaret, som i så mycket, ja i nästan allt bufvudsakligt bifaller K. M:ts proposition och som har så få reservationer, att det hör till sällsyntheterna i sitt slag. Endast vid en punkt hafva Första kammarens ledamöter mera allmänt uppträdt som reservanter, då nemligen statsutskottet icke velat för 1873 anvisa större belopp än 150,000 rår till beklädnadspersedlar för beväringen. Riksdagen i fjol beviljade 805,320 rdr till ändamålet men för 1872 blott 400,000 rdr, och nu begärde K. M:t återstoden 405,320 rdr, men statsutskottet ansåg att blott 150,000 rdr behöfde lemnas för 1873 och att K. M:t, om det nödvändigt behöfdes, kunde taga