Göteborgsposten – 6 mars 1872, sida 1

fel, om han utnämnt en talman, som komme af sig, lå han uppläste det, som på förhand vore skrifvet. Ville dessutom erinra hr K. om ett yttrande af Jean Paul, att en sökt qvickhet lika litet ersätter en funnen qvickhet som jagthunden vildbrådet. Hvad grefve Posses önskan om uppskof med motionens afgifvande beträffade, så rådde tal. ij för att grefve P. bidragit att förlänga diskussionen genom att motsätta sig remiss. Hr Sven Nilsson ville talaren erinra om, att det äfven sagts, att trontalet dock vore ett uttryck af regeringens åsigter. Slutade med att yrka motionens remitterande till enskildt utskott. Hr Lithner fömodade, att då motionen ej gällt en ändring i grundlagen, utan i arbetsordringen, och det vid en tid, då kammarens mandat vore nära slut, den icke varit så allvarligt menad, utan blott ett uttryck af opinionen för tillfället. Den föreslagna svarsadressen vore. dessutom; såsom visats, omöjlig, ty då den k. propositionen om statsverkets tillstånd och behof ännu ej blifvit öfverlemnad, då talet skulle hållas, skulle ju material derför saknas. Då hr Hedin sagt, att emedan statsverkspropositionen kunde diskuteras, fastän det icke vore förutsatt i grundlagen, så borde äfven talmannens tal diskuteras, bevisade detta intet, ty om en sak vore ett missbruk, följde deraf icke, att andra missbruk borde tolereras, och om saken åter vore riktig, följde deraf icke, att äfven andra saker voro riktiga. Hvad den der korrigeringen af verkligheten anginge, så hoppades han, att tal, som komma att agillag, skulle höra till de förutsättningar, som korrigeras af verkligheten. Att för öfrigt den talman, som vid 6 lagtima och 1 urtima riksdag med heder fört kammarens runor, skulle just i afskedsstunden åläggas att justera sitt tal, borde ensamt vara skäl nog för att afslå motionen. . Ä Sedan hr Liss Olof Larsson yrkat afslag på motionen och hr V. Rydberg, med anledning af starka rop på proposition, inskränkt sig till att yttra, att i hans ögon det enda vackra betydelsefulla i hela ceremonien vore att från en åktad mans läppar höra ord, som man visste icke haffa undergått någon annan censur än hans egen, 2 hr Gumelius ännu en gång för att förorda remiss, hvarefter hr Ola Jönsson i Kungshult erinrade om, att det ej vore vackert att, sedan man beviljat remiss på alla andra motioner, nu börja med att afslå denna, ehuru han visserligen ansåg den vara af mindre vigt och hade anledning att man redan vid denna riksdag skulle få en motion om att kamrarne sjelfva skola välja sina talmän. Efter en kort replik af hr Hedin till hr Rydberg, skreds till votering, hvarvid motionen afslogs med den betydande majoriteten af 123 röster mot 44. Vid sammanträdet under Måndagen inom samma kammare företogs till behandling statsutskottets utlåtande angående regleringen af fjerde hufvudtiteln. Det af regeringen begärda anslaget af 12,000 rdr till aflöning åt militärattacheeri Paris och Berlin blef utan votering afslaget. Likaledes blef den af statsutskottet tillstyrkta förhöjningen af 200,000 rdr i årliga anslaget till armens fälttjenstöfningar samt utsträckning af underbefälsskolornas öfningar förkastad med 101 röster mot 68. Äfven frågan om anskaffning af infanterigerär gaf anledning till en långvarig debatt. Den af statsutskottet tillstyrkta summan af 1,084,000 rdr såsom extra anslag för detta ändamål bekämpades isynnerhet af hr Mankell, som önskade densamma nedsatt till 690,000 rdr. Med 95 röster emot 69 godkändes emellertid utskottets utlåtande. Vid debatten om den dernäst följande punkten, innefattande hemställan om bifall till propositionen om ett extra anslag af 450,000 rdr till fortsättning af befästningsarbetena vid Karlskrona förordade äfvenledes hr Mankell afslag, Kammaren biföll dock utan votering statsutskottets utlåtande. De öfriga punkterna under denna hufvudtitel biföllos utan diskussion, med undantag af anslaget till kasern för Svea årtilteriregemestto, som gaf anledning till en längre öfverläggning, men slutligen blef (med 114 röster emot 50) afgjordt i enlighet med utskottets betänkande.