Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 1

.e— ädG— 2222—————2 betydliga majoriteten af 136 röster mot 27. Denna fråga har sälunda för denna riksdag förfallit. Under den temligen långvariga diskussion, som föregick detta beslut, anfördes både för och emot ifrågavarande skattelindring ungefär enahanda skäl som i Första kammaren. För utskottets hemställan talade hrr Wijk, Geijer, Nordenskiöld och frih. Gripenstedt, hvarjemte äfven här statsrådet Weern utvecklade de skäl, som förmått regeringen att framkomma med detta förslag. Mot den ifrågasatta skattelindringen uppträdde hrr Rylander, Fredriksson, Appeltofit, Sv. Nilsson i Efveröd, Engman, O. B. Olsson, Heggström, Uhr, Joh. Jönsson, Palander, P. Olsson från Helsingborg, Granlund, Ola Larson och Törnfeldt, hvilka dels uttalade den åsigten, att upphäfvande af denna skatt endast skulle komma ett fåtal affärsmän till godo, dels framhöllo, hurusom det skulle vara bättre att nedsätta tullen å kaffe och socker, en åtgärd, hvartill 1867 års riksdag, då den höjde denna tull På grund af då rådande ogynnsamma statsfinanser, moraliskt förpligtat sig. Häremot invände statsrades Wern, att 1865—1866 års riksdag iklädt sig en dylik törpligtelse i afseende å lastpenningarne, hvilkas afskaffande ständerna då förklarat vara en i principen fullt rättvis åtgärd, som borde genomföras, så snart statens tillgångar sådant medgätve. Ålskrisaing af åtskilliga riksbankens fordringar. I enlighet med at riksdagens revisorer gjord bemställan hade bankoutskottet töreslagit, att utur riksbankens räkenskaper måtte uteslutas åtskilliga inom linien förda tordringar till ett belopp at omkring 13 millioner rdr. Detta bankoutskottets förslag blef at kammaren utan diskussion godkänut. Enahanda beslut har förut fattats af Första kammaren. otentliggörande af kronobemmans lösen eller omföring till skatte, I anledning af en utaf hr Bexelius väckt motion derom, att kronohemmans lösen eller omföring till skatte mätte genom kungörelse i kyrkorna ottentliggöras på föranstaltanue at konungens betallningshatvande, hade kammarens tillialliga utskott n:o 3 föreslagit riksdagen besluta en anhällan hos K. M:t att låta forordna, att, för den händelse ett kronohemman eller nybygge, från hvilket tödorådsförmäneri-utgå, löses eller omföres till skatte, kgs bethde i länet ofördröjligen genom kronobetjeningen derom skall underratta tfödorådstagaren jemte törstandigande för denne, ati vid näst i häradet intallande lagtima ting söka i hemmanet inteckning för den handling, hvarpå de betingade födorådstörmånerua sig grunda. Detta förslag äterremitterades utan votering. Förhöjning at skjutslegan. I enlighet med kammarens wiltälliga utskotts betänkande afslogs utan öfverlaggning en af br Sam. Johnsson väckt motion angående förhöjning af legan för gåstgitveri-, båoch reservskjuts till 1 rdr 20 öre milen, der entreprenad icke kunnat komma till ständ. Förändrade vilkor för försäljniog af öl, vin m. m. I anledning af derom utaf hr Anders Andersson från Kopparbergs län väckt motion hade kammarens tillfälliga utskott föreslagit riksdagen att hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes låta vidtaga sådan förändrad bestämmelse i förordningen at den 7 December 1866 angående vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin, öl, kaffe eller andra icke spirituösaj drycker 8 1 mom. 1, att ansökning om rättighet till försäljning till förtäring på stället af öl, dricka, porter, kokadt kaffe, the och chokolad eller andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin, skall göras å landet hos kommunalnämndens ordförande i orten samt i stad hos magistraten, der försäljningen skall ega rum; att resolution öfver ansökan alltid skall atgifvas, i förra fallet efter öfverläggning inom kommunalnämndaen och då ntån losen, men då den meddelas af magistrat emot den lösen, som för bevis öfver ingifna handlingar i allmänhet stadgad är; samt att den, som erhällit här i fråga varande rätt tillj försäljning a landet, ej må vara berättigad sig deraf begagna förr, än han derom gjort anmälan hos länsmannen i orten med uppgift på det ställe, der försäljningen skall ega rum. Mot detta förslag uppträdde hrr Lyttkens, S. Nilsson i Österslöf, Ola Jönsson och Itvarsson, hvilka funno de föreslagna bestämmelserna vara stridande mot näringstribetens grundsats samt föröfrigt vara betånkliga såsom innetattande ett steg på speciallagstiftningens bana, hvilken man så mycket som möjligt borde akta sig för att beträda. Med påpekande hutvudsakligen af de oordningar, som ifrågavarande förordning i sitt nuvarande skick visat sig oförmögen att förekomma, förordades förslaget af hrr Åstrand, grefve Sparre, Edström, Sv. Nisson i Etveröd, J. Bergström, J. E. Eriksson, Liss Olof Larsson, Almqvist, J. E. Johansson och Englander. Utskottets hemställan blef at kammaren bifalien med 100 röster mot 53. Kostnadsfritt begagnande af statens telegrafledningar. Efter någon öfverläggning förkastade kammaren i enlighet med tillfälliga utskottets förslag en af hr Jöns Andersson väckt motion om rättighet tör kronobetjening att, då stöld af kreatur, synnerligast af hästar, blitvit begången, kostnadsfritt få begagna statens telegrafledningar. Fattigvårdskostvader för i Norge sig uppehållande svenska medborgare, I anledning af hr Westeraals i ämnet afgifna motion hade tillfälliga utskottet föreslagit riksdagen ait besluta en anhällan hos K. M:t att vidtaga sådana åtgärder, att, derest icke norsk kommun blifvit ålagd att bestrida de kostnader i fattigvårdshänseende, som möjligen uppkomma för svensk man eller qvinna, under den tid öfver ett är dess vistande i Norge egt rum, svenska staten då måtte ersätta de norska krafanspråken i detta afseende. Hårom uppstod någon ötverläggning, hvarunder hrr Martin och grefve Sparre, biträdande i viss mån moionärens förslag, yrkade återremiss, under det hr Westerdal talade för sin motion och hr C. A. Jönsson, öfvertygad om, att hela saken tjenade till intet, yrkade afslag. Förslaget återremitterades. Befrielse från hamnumgälder. I öfverensstämmelse med hvad kammarens tillfälliga utskott föreslagit, förkastade kammaren utan