Göteborgsposten – 5 mars 1872, sida 1

han denna jernstötta och åsynen af densamma förorsakado honom stor oro. Grogram hade ej sagt någonting om den i sin för öfrigt ganska fullständiga och noggranna beskrifning öfver platsen, så att det var ganska sannolikt att denna stötta blifvit ditsatt efter skattens nedgräfvande. Svetten bröt fram på den lille mannens panna då den tanken genomfor honom att, i sådant fall, de som ditsatt stöttan kunde ha funnit och bemäktigat sig skatten. Han gick flera gånger omkring den plats der stöttan inträngde i marken. Han försökte upptäcka om der fanns något spår till att marken i närheten blifvit rubbad, men kunde ej finna något. Den korta höstskymningen höll på att öfvergå i mörker, och det starka regn som nyss fallit hade gjort marken slipprig och bildat en mängd små pölar i densamma. Det var ej lätt att uträtta något mera denna afton, hvarföre mr Pentweazlo begaf sig tillbaka till sitt skjul. Han öppnade dörren, som gnisslade på sina svaga gångjern, och stängde den hastigt efter sig, ty vinden for hvinande in genom öppningen, och den lille mannens fötter hade blifvit våta vid klättrandet uppför banken och hans ben svedo af köld och fuktighet. Eno klunk ur cognacsflaskan, som han drog fram ur bröstfickan, åstadkom dock snart en reaktion, och sedan han tändt ett ljus och sin pipa, började han känna sig rätt kry. Naturligtvis var det obehagligt att ej ringaste ventilation fanns, och tobaksröken blef hängande i tjocka moln under det låga taket; men efter ett par anfall af