Göteborgsposten – 4 mars 1872, sida 2

vera afgörande, och sedan skola vi endast behöfva mottaga och använda våra räntor. — Du blir väl ej länge borta, Frank? frågade hon ifrigt. — Inan jag reser skall jag med din onkel göra den öfverenskommelsen, att dagen för vårt giftermål kommer att bestämmas inom en vecka efter den dag då jag kommer tillbaka, Sålndes kan du sjelf besvara din fråga och behöfver inga vidare försäkringar af mig. Aunu en gång omfamnade han henne ömt och de vände tillbaka in i boningshuset. Nästa morgon sedan mrs Bradstock öppnat för sin unga matmor, hvilken skulle göra en ridtur bort öfver kullarne, och derefter återvändt in i grindvaktarestugan, satte hon sig framför elden och försjönk i djupa tankar. Hennes tankegång började i det förflutna, sträckte sig in i det närvarande och fördjupade sig så småningom in i framtiden, då en skugga bredde sigöfver golfvet och väckte henne ur sina tankar. — Någon främling; tänkte hon och reste sig upp för att mottaga honom. Hon föll straxt derefter tillbaka i sin stol och utropade: : — Himlen bevare oss! — en vålnad! En man stod i dörröppningen, med handen höjd i varnande ställning. Det var Frank Scorrier.