Göteborgsposten – 4 mars 1872, sida 1

Från Riksdagen. Kamrarnes förmiddagssammanträden i Lördags voro uteslutande upptagna med behandlingen af de af regeringen föreslagna skattelindringarne och öfverläggningarne voro i båda kamrarne så omständliga, att Första kammaren hela s. m. debatterade förslaget om lastpenningarnes asskaffande, medan Andra kammaren å sin sida endast medhann behandlingen af frågan om nedsättning i den personliga skyddsafgitten. Vi lemna här nedan efter A-Bl. redogörelse för dessa frågors behandling, hvarmed kamrarne fortsatte tills kl. 123 e. m. då de åtskildes, för att åter sammanträda kl. 6 e. m. Det af K. M:t framlagda förslaget om borttagandet af lastpenningar har, såsom förut uppgifvits, blifvit af bevillningsutskottet tillstyrkt. Under öfverläggningen i Första kammaren uppträdde nu emot förslaget herrar von Möller, Rydqvist, Stockenström, frih. Sprengtporten, frib. A. Raab, Nordström, Posse, C. G. Mörner, Casparsson och Frisk, hvilka ansågo det för tidigt att efter ett enda års öfverskott på statsinkomsterna göra skattelindringar. Förlidet år begärdes och bifölls en tilläggsbevillning, som visserligen redan i år är föreslagen att afskaffas, men statsverkspropositionen förutser dock såsom möjligt att en sädan framdeles åter kan komma att behöfvas. Den orättvisa och den tunga för skeppsfarten, som låge i denna skatt, förnekades alldeles af desse talare. Hade den verkligen en gång varit orättvis och betungande, så vore förhållandet dock ej nu mera sådant. Här vore blott fråga om en fördel för skeppsredaren, ty man kunde nemligen knappt räkna ut i pences eller centimes huru mycket lastpengarne tryckte på frakterna, hvilkas pris ensamt bestämdes af förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Hr Nordström t. ex. beräknade att lastpengarne, som för närvarande utgöra 70 öre för nyläst, skulle öka priset på hvarje skålp. kaffe med endast isioos öre. Frih. Raab ville att öfverskottet på statsinkomsterna, i stället att förleda till skattenedsättningar, skulle användas till inköp af obligationer eller på jernvägsanläggningar, så att man sluppe göra nya lån. För öfrigt måste förr eller senare en organisation af vår armå ega rum, och dertill behöfdes i främsta rummet penningar. Det vore derför ej skäl att göra sig at med befintliga tillgångar. Flere af denna sidas talare yrkade för öfrigt att, om några skattenedsättningar borde komma i fråga, borde de först riktas på den 1867 gjorda förhöjningen i tullsatserna för kaffe och socker. Af samma åsigt var hr von Ehrenheim, som likväl medgaf olämpligheten af en sådan beskattning som den förevarande och gerna framdeles ville borttaga lastpenningarne, i fall ställningen tilläte det. Han ansåg sig dock icke ha rätt att afslå af K. M:t föreslagna skattenedsättningar, utan att sätta andra i stället. Representationens första pligt var attnedsätta de tillfälliga förhöjningarna i tullen å de nämnda vigtiga konsumtionsartiklarne, angående hvilka löfte blifvit gifvet att de skulle borttagas, så snart statens ställning medgåfve det. För bifall till K. M:ts proposition och utskottets betänkande talade hrr J. J. Ekman, Bennich, frih. af Ugglas, statsrådet Wern, grefve Manderström, Brun, friherre Stjernblad, Wallenberg och Bruzewitz. På denna sida framhölls hufvudsakligen ligheten uti beskattningen af ett rörelsemedel sådant som fartyg och att en dylik beskattning måste verka hämmande på sjöfarten, i det den ökade priset på frakterna. Staten hade visserligen genom inrättande af navigationsskolor o. d. befrämjat skeppsfarten, men flera af statens inkomsttitlar, såsom fyroch båkmedel, lotspenningar m. m. hade ock sin grund i den samma. Lastpenningarne vore emgalldeles orättvis och principvidrig afgift, som utan något slags vederlag från statens sida tryckte på sjöfarten. Statsrådet Wern upplyste att frågan om lastpenningarnes borttagande var före redan 1866 och att man då öfverenskemmit att de borde afskaffas, ehuru ställningen icke då tillät det. På de sista ären ha bränvinsoch tullmedlen m. fl. inkomster visat en så jemn stegring, att en lindring af 600,000 rdr, som ungefär motsvarar en tredjedel af den samma, väl kan göras. Frih. af Ugglas bestred att något bestämdt löfte blifvit gifvet rörande borttagandet af de förhöjda tullsatserna för kaffe och socker, ehuru väl förhoppningar derom uttalats. Dessa förhöjningar beredde likväl staten en årlig inkomst af 1,242,000 rdr och skulle derför nu utgöra en för stor nedsättning. Om någon näring för Sverige är naturlig, så är det väl sjöfarten, och den bör derför befrias från band, som kunna hämmande inverka på den. Verkningarna deraf sträcka sig ock vida längre än till skeppsredaren, ty han gtager naturligen igen lastpengarnel af befraktaren, som i sin tur låter konsumenten betala dem, sedan de kapske genom dessa mellankönder kommit att uppgå till 7 a 8 gånger det ursprungliga beloppet. Borttagandet af denna skattetitel ginge såler samina riktning som tullnedsättningar. Hr Wallenberg slutligen varnade kammaren mot att göra en fråga, sådan gom den förevarande, till en politisk demonstration Vid votering afslogs betänkandet med 67 röster mot 41. ! Under den långvariga öfverlaggningen Andra I kammaren om den personliga skyddsafgiften uttalade sig de flesta talare för regeringens förslag, och det framgick ganska tydligt af förhandlingarna att detsamma hade majoritetens sympatier för sig. Då kammaren det oaktadt icke nu biföll detsamma, utan med den betydande majoriteten af 125 röster emot 44 beslöt ärendets återförvisning till bevillningsutskottet, så skedde detta, enligt hvad under öfverläggningen yttrades, i ändamål att vinna ett uppskof, under hvilket frågorna om lastpenningarnes borttagande och det likaledes ifrågasatta afskaffandet af mantalspenningarne må blifva afgjorda innan defiritivt beslut fattas rörande lastpenningarna. De talare, som i allmänhet uttalat sig för den af K. M:t föreslagna nedsättningen i skyddsafgiften, voro hrr Rylander, Forsbeck, Joh. Jönsson, C. J. Bengtsson, Förnfelt, Edlund, Mankell, Per Nilsson i Espö, P. Pettersson, Englander, Hjelm, Mannerskantz, 1 FaaAh 1814 dig om da Alilra mel