Göteborgsposten – 4 mars 1872, sida 1

Utan egare ). Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Hvad var det då? Hon hade ledsnat vid att göra sig sjelf denna fråga utan att kunna gifva nöjaktigt svar derpå — hon ville derföre erfara det af honom sjelf. En morgon efter frukosten, då han som vanligt skulle begifva sig till biblioteket — der han brukade sitta och läsa de tidningar som kommo med morgonposten, först noggrannt blickande igenom deras innehåll, sedan liksom grubblande öfver hvad han läst — ställde Ellen sig framför honom i dörren, sträckte hotande fram ena armen under det hon med den andra pekade uppåt och utbrast i teatralisk ton: — Allt hopp är ute för den som inträder här! Då du väl slagit dig ner i den der länstolen, Frank, vet jag att du är förlorad för hela morgonen; man ser ingenting mer af dig än toppen af ditt hufvud öfver de stora tidningsbladen, och då lunch-klockan ringer reser du visserligen på dig, men detta sker med tydlig motvilja. Nu har jag beslutat att denna granna morgon ej skall förspillas af dig på ett så oförnuftigt sätt. Jag ämnar taga dig med ut, sir, och visa dig de höstliga färgskiftningarne på ) Forts. fr. N:o 51.