Göteborgsposten – 1 mars 1872, sida 1

träde. Skulle ni rilja visa mig till skjulet och hjelpa mig dit med korgen? . — Gerna,, svarade bokhållaren; så länge jag ej behöfver stanna här på stationen kan jag göra hvad som helst. De togo korgen mellan sig och gingo framåt banan till dess de kommo till skjulet. Mr MPherson hade rätt, ty den var så enkelt uppförd som möjligt: fyra väggar belagda med torf och ett groft brädtak belagdt med asfalt. Ett hål i taket tjenade eom skorsten, och ett hål i en af väggarne, framför hvilket var klistradt oljadt papper, tjenade som fönster. Mr Pentweazle öppnade hänglåset och ryckte upp dörren, som gnisslade på sina rostiga gångjern. Derinne såg han ett furubord och en stol samt en lång bänk som tjenat till bädd. — Trefligt! sade bokhållaren efter att ha kastat en blick in. Hvilken angenäm tid ni kommer att få här! Den lille mannen ryckte på axlarne; det var till och med tarfligare än han väntat. — Jag har en mössa gamla papper och tidningar på stationen, sade bokhållaren; ni har ej fört någon madrase med er, och de kunna bli bättre att sofva på än hårda träbänken. Om ni vill ha någonting mera, få vi skaffa det i morgon. — Åt hvilket håll ligger Truro? frågade den lille mannen — åt höger eller venster? — Åt höger — den väg ni kom, sade bokhållaren. Minnes ni ej det? Kom nu med efter papperet.