Göteborgsposten – 29 februari 1872, sida 2

för framställandet af några frågor till honom af personlig natur. Han gick till sängs kort efter det han slutat sin enkla sups och föll i en djup sömn. Nästa morgon steg han upp i god tid, och sedan han klädt sig, gick han ner i skänkrummet der han sann värden, som han föregående afton ej sett, redan rökande en kort pipa och tröstande sig med en bägare rom och mjölk. — God morgon! sade värden med en nick. Mr Pentveazle besvarade helsningen. Ni är från Plymouth, kanske? fortfor värden. Ne-ej, svarade mr Pentweazle. Exeter? sade värden. Icke Exeter heller. Nå hvarifrån är ni då? sade värden i det han med ett väldigt rökmoln öfvergaf alla vidare gissningar. — Från London, sade mr Pentweazle. . — London! uppropade värden med förvånad min släppande ut en rökpuff. London ligger långt borta. — Åh, jag har väl kommit längre ifrån. — Hvarifrån är det längre? frågade värden. — Tyskland ligger längre bort, sade mr Pentweazle. — Kan väl tro det, sade värden efter några drag ur pipan! men jag känner ej mycket till de der sakerna. Det ligger utomlands eller hur? — Ja, sade mr Pentweazle. — Och hvad är er affar? sade värden. Tobak? — Nej, svarade den lille gentlemannen skrattande; hvad är det som gifver er anledning att förmoda det? ILL — —