niiniiA 4 2— länd. Det är föreningens stormästare, löjtnant Pio. Man torde från ett föregående bref erinra sig ett rykte, som omtalade att han hade gått in i ett katolskt kloster. Denne man, den mest begåfvade at våra danska socialister har emellertid alldeles icke begrafvit sig i munkcellen, hans vistande i Schweiz har tvärtemot haft till ändamål att skifta en närmare bekantskap med utlandets socialistiska cheser och sedan detta nu skett, har han ätervändt hem för att ta saken om hand och för att från 1 April uppträda som redaktör för ett socialistiskt dagblad. Man inser tydligt att faran af arbetarerörelsen härmed vuxit, men samtidigt har också staten, såsom rörelsens förnämste motståndare, uppträdt mera energiskt än hittills. Man har tili och med börjat arrestera några och medborgaren (citoyen) Berg, den rödaste bland våra röda sväljer nu sitt hat mot samhället samtidigt med den magra kost som fångvärdsstyrelsen bjuder honom på. Han bar blifvit tilltalad med stöd af de lagparagrafer som handla om erimen lese majestatis och det är knappast troligt att han på de närmaste åren skall komma i åtnjutande af den allmänna borgerliga frihet, som hans orationer gick ut på att upphöja. En annan af hans kolleger, medborgaren Zimmerman har endast tillsvidare undgått att bli satt under åtal, emedan en mycket läglig feber infann sig. lföljd af dessa häktningar, herrskar det naturligtvis stor animositet i det socialistiska lägret, hvilken ej minskats genom det ej särdeles grannlaga uppträdande som ÅBerlingske Tidendes referent tillåtit sig gentemot föreningen. Denne hade nemligen för att kunna få öfvervara de privata sammanträdena låtit inskrifva sig som medlem af Internationale och gjorde till och med ett försök på att bli ännu mera invigd i sällskapets hemligheter genom att föra dess protokoller. Detta upptäcktes och hade naturligtvis till följd att personen ögonblickligen fick utträda ur sällskapet; det är dock värdt erkännas, att socialisterna ej vid detta tillfälle gjorde hvad man kunde ha väntat: läto vreden taga öfverhanden, utan istället, antagligen närmast på grund af stormästarens mellankomst, afhöllo sig från alla handgripligheter mot den trolöse referenten. Om för öfrigt arbetslöshet är en af de sannolikheter, hvarpå Internationale räknat för att befrämja sin propaganda, håller väl denna beräkning ej streck för den närmaste framtiden. Det är vida sannolikare att en mängd arbetare skall vända sig bort från föreningen, derföre att två nya offentliga företag antagligen i hög grad skola lägga beslag på dem. Det första och vigtigaste af dessa är den territoriala omstöpning, som blir en följd af fästningsterrängens bebyggatide. Ty åtminstone från den punkt, hvarest den nya botaniska trädgården skall anläggas, arbetas nu med all kraft på genombrytandet af Volden och köpenhamnarnes käre, gamle Vold-ekall utan tvifvel försvinna äfven på andra punkter, sedan byggnadsplanen nu ändtligen blifvit antagen vid borgarerepresentanternas senaste sammanträde. Det faller af sig sjelft att detta planeringsarbete betraktas med blandade känslor. Man blir alltid ledsen, då man nödgas skiljas från mycket gamla bekanta och det skall ju dess utom dröja i åtekilliga år, innan den föreslagna nya boulevarden skall kunna erbjuda de spateerande samma komfort, som nu vallarne göra det. En tröst är det emellertid, att stadens välvisa fäder ej lemnade köpenhamnarnes önskningar och förhoppningar utan afseende, utan verkligen gingo in på att ge den nya gångalln en bredd af 80 alnar och låta den sträcka sig från Kallebodstrand till Österbro. Äfven det andra större företaget börjar med en demolering, men ifråga om detta betraktar man dock raseringen med större sinnesro. Det som uppoffras är nemligen endast den gamla, fula högskolebyggnaden bredvid den auvarande kungl. teatern, och när sagde byggnad försvunnit, hvilket ej kommer att dröja många dagar, skall grunden läggas till den nya teaterbyggnaden. Denna lärer, dessvärre, ej komma att bli så smakfull och tilltalande som man hade kunnat väntat sig af her Dahlerups och Petersens prisbelönta ritning. Åfven här fattas den nödvändiga kapitalsumman. Riksdagen ville ha garanti för att omkostnaderna dervid ej skulle komma att öfverskrida den beräknade summan och man såg sig derföre nödsakad till att skära bort 14 alnar i alla dimensioner, hvilket naturligtvis ej kunnat ske utan att byggnaden kommer