Göteborg d. 27 Februari 1872. Riksdagen har redan hunnit afgöra ott ärende, hvilket väl må räknas bland de vigtigaro — frågan om en nedsättning i statens nu gällande upplåningsränta. Till att bestrida kostnaderna dels för beslutade nya jernbanor, dels för inlösen at obligationerna till senast (under åren 1867 och 1869) upptagna provisoriska jernvägslån, bestämde 1870 års riksdag att ett fonderadt inhemskt lån på 40 mill. skulle uppläggas. Efter mycken tvekan fastvubwo räntan å detsamma Ul d 0, meouan många röster redan då höjde sig för en räntefot af endast fyra procent. Försäljningen af ifrågavarande obligationer har rönt den framgång att emissionspriset kunnat emåningom stegras från 95!(; till 102, således fullt 6!(, 96, och af de 18015 mill., hvilken siffra representerade det högsta belopp som inom 1872 års slut skulle få upptagas, hade redan d. 10 Februari d. å. influtit 15,864,700 rdr, hvadan endast 2 1 mill. blefvo öfver, de der, efter riksdagens hittills fattade bestämmelser, finge under årets återstående månader ytterligare upplånas. Tydligt är att en anordning, hvarigenom den summa som ännu brister i de beslutade 40 mill. kunde erhållas till lägre räntefot än hittills, innebure en betydlig lättnad för statsverket och dymedelst äfven för de skattdragande. Den ekonomiska vinsten häraf vore säkerligen af större betydenhet än den, som uppstår, när t. ex. kamrarne lyckas efter vidlyftig diskussion nedpruta ett äskadt pensionsbelopp med ett par hundra riksdaler eller åt kronan bibehålla ett obetydligt dana-arf, hvilket en arfshungrig kommun söker tillskansa sig. Man kan ej utan ledsnad se det slöseri med tid och arbete, som vid behandlingen af dessa sistnämnda ärenden yppar sig inom vår riksdag. Om våra politiska räknemästare behagade göra en kalkyl, skulle de säkerligen ofta finna att de kostnader som genom riksdagens häraf föranledda förlängning drabba folket äro så pass stora att man för samma belopp, kunde köpa en lifränta åt den pensionssökande supplikanten eller gifva orsättning åt den efter dana-arf traktande kommunen. Man erinre sig nemligen att kostnaden för riksdagens sammanvaro uppgick under