Göteborgsposten – 27 februari 1872, sida 1

dersföreskriften. Landtmannapartiets koryfser — de relativa storheterna — förlora både sömn och hull under deras offåtliga trängtan efter de tio rådsstolarne i konseljen, hvilka de föreställa sig äro så angenäma, enkom för dem formade, och från hvilka de anse sig skola ästadkomma storverk ; men först måste ju stolarne bli lediga, och för detta ändamåls snara befrämjande är man — och dumt vore det annars — alls icke nogräknad om medlen. Emellertid befinna sig de tio i konstitutionsutskottet, jemte deras förmän, nästan i samma ställning, som den gamle hedersgubben Gautier, som vill anställa en björnjagt med beräkning att den för honom skall bli inkomstbringande. Den 95-årige veteranen har gjort hvad han förmår; de tio likaledes. Men hvad vidare kommer att ske, vet lika litet den förre, som de senare. Nog litvas de alla af de dästa förhoppningar; men derpå är jag viss, att Gautier, emedan han eger större verldserfarenhet än de tio C:o, väl aktar sig för att sälja huden innan björnen är skjuten. Utskottets beslut om statsrådsledamöternas entledigande skall nemligen underställas riksdagens prötning, och först om begge kamrarnes enas om utskottets framställning, skall skriftlig anmälan hos konungen göras om statsrådens skiljande från embetet, Derom kan ej någon tvekan råda, att utskottets ätgard blir at Första kammaren nästan enhälligt ogillad, bland annat derföre att den alls icke will understödja ett bonderegemente, icke ens föraedt med blanklädersstöflar. I Andra kammaren åter skall — jag tillåter mig att bär begagna er samtidas i Göteborg törskottsvis meddelade, mälande beskrifning — rundt omkring på tingsvallen stå i mulna hopar rikets odalmän, rustoch rotehållare, skakande sädrens spjut (nu rättare sagdt: blyertspennor) och yrkande på de anklagades fällande. Det är troligt att landtmannapartiet i flock mot statsrådet skall rösta: anathema esto! och äfven vinna seger i voteringen. Men hvad mera? Jo, derpå kan svaras med hvad hr Key skref i Nya Dagl. Alleh. på hösten 1867: Det är ej nog med alt vinna en antalets seger, icke ens förmågans seger, det måste ätven vinnas en moralisk segor. Svårt torde det blifva att uppgifva när landtmannapartiet vunnit en moralisk seger.