Göteborgsposten – 27 februari 1872, sida 1

seglade från Newyork, eller då vi stego i land från Nohikanen? — Hvad ni så ifrigt längtar efter att få veta, vet ni lika litet nu som då. Ifall jag sträckt ut halsen och galit och flaxat med vingarne, skulle ni ha kunnat ega någon anledning till att jubla. — Jag har hållit mitt löfte, sade mr Pentweazle i det han ställde sig på tå och hviskade orden så nära han kunde komma till sin följeslagares öre, jag har hållit mitt löfte, efter som det föll på min lott att utföra min del af kontraktet först. Detta har jag gjort. Så snart ni satt foten på land, skall jag ha utfört allt hvad jag åtagit mig; sedan återstår det för er att uppfylla er förbindelse. — Men om jeg ville bryta mitt ord och gifva er hin håle, hvad skulle hindra mig derifrån? Nå, nå, jag bara skämtade, tillade han då han såg ett högst missbelåtet uttryck i mr Pentweazles ansigte. Jag kan ej låta bli att raljera litet med er ibland. — Åh, jag vet det, sade mr Pentweazle lugnt. Jag vet att ni måste ha ert skämt, och det gör mig ingenting ; men då ni säger att ingenting skulle kunna hindra er från att vägra uppfylla er förbindelee, så glömmnr ni att ett ord af mig skulle skicka er tillbaka igen öfver hafvet för lifstiden och att — En hastig förändring visade sig i Grograms ansigte. — Jag vet att jag är i ert våld, sade han, och jag ämnar handla derefter. Är det ej en polis jag ser der på kajen ? mo — Jo, der står en konstapel, sade den lille mannen