Göteborgsposten – 23 februari 1872, sida 1

MYM T ÖUDvUumiNdir — U —— —— borde anslaget beviljas. Med allt erkännande af behofvet utaf en reform, som under 57 år, enligt uppgift, varit å bane, skulle man göra orätt i att öfver den nuvarande justitiestatsministerns hufvud hvälfva alla under dessa 57 åren samlade vredesskålar. Justitiestatsministern hr Adlercreutz förklarade sig ej kunna finna sambandet mellan föreliggande fråga och den, som af reservanterna blifvit bragt å bane. Beträffande sjelfva saken iramhöll hr statsrådet, att med den erfarenhet, man hade hemtat från de båda lyckliga åren 1855 och 1856, kunde man ej hoppas, att, på grund af vårt lands lyckosamma ställning för närvarande, rättegåugsmålen skulle i någon betydligare grad förminskas, hvarföre balansen efter all anledning skulle alltjemt ökas, om man ej förekomme detta genom den af regeringen föreslagna åtgärden. Hvad behofvet af en ny rättegångsordning beträffade, erkändes detsamma, liksom äfven af åtskilliga reformer på lagstiftningens område; men hvad beträffade klandret mot regeringen för dess förmenta uraktlåtenhet att med dessa frågor taga befattning, hänvisades till den vid förra riksdagen just med afseende härå af regeringen föreslagna och sedermera tillsatta lagbyrå. Efter slutad öfverläggning bifölls reservanternas förslag med 113 röster mot 61, som afgåtvos för bifall till utskottets hemställan. Ofriga frågor under Andra hufvudtiteln. Utan någon diskussion biföllos i båda kamrarne, i likhet med statsutskottets hemställan af K. M:t gjorua förslag: 1:o) om förhöjning af 200 rdr i arvodet för tingstolk inom Enontekis och Jukkasjärvi tingslager, 2:o) om anslag af 2050 rdr för kronohäktet i Westervik och länsfängelset i Östersund och 3:0) om anvisande at 40,000 rdr, återstoden af beviljade anslaget tör ordnande at ett straffangelse inom Nya varfvet vid Göteborg. Tredje hufvudtiteln. Ministerstaten. I fråga om regleringen af utgifterna under Tredje hufvudtiteln hade K. M:t föreslagit för ministerstaten en summa at 340,800 rdr. Statsutskottet hade hemstält, att 300,000 måtte beviljas som ordinarie anslag samt 40,800 som åtilltalligt anslag till ötvergående utgifterF dock att från denna sistnämnda summa skulle atdragas 3400, utgörande det belopp, som förut å ministerstaten uppburits tör en militärattache i Paris, ät hvilken K. M:t äskat anslag under tjerde hufvudtiteln. Detta utskotts förslag godkändes i Första Kammaren först efter votermg, hvilken uttöll med 52 röster mot 46. Minoriteten ville bifall till K. M:is förslag, att dessa 3400 rar skulle, trots öfverflyttingen, under denna hufvudtitel qvarstå. Denna asigt iramhölls under öfverläggningen af utrikesministern grefve v. Plalen, som ansåg Riksdagen endast böra bestämma anslagsbeioppet till denna hutvudtitel, ej huru det skulle fördelas och förklarade sig ej kunna finna, att flere än tvenne skäl företuunits tör det beslut, hvartill utskottet kommit, nemligen antingen hänsyn för statens knappa tillgångar, hvarom likväl ej nu gerna kunde vara iraga, eller någon sorts misstroende angående det lämpliga anvandaudet af det ifrågavarande beloppet, ett misstroendesvar hvilket han sann föga berattigadt etter så kort ertarenbet, som vunnits, sedan utrikesportföljen ombytt innenatvare. Gretve af Ugglas törklarade, att iniet at dessa skäl varit för utskottet bestämmande, tvärtom trodue man sig i ew at den förre talarens anförande till statsrådsprotokollet hafva tunnit skäl till törhoppning om en lämpligare fördelning at utgifterna under dennna hutvudtitel till en kommande riksdag. Men ett tredje skäl tunnes verkligen, nemligen nödvändigheten af att vidhålla törra riksuagens beslut. Rörande tredje hutvudtitelns utgitter töreföll ätven i Andra Kammaren en långvarig och liflig diskussion, hvilken, då den ej hann afslutas på förmiddagen, fortsattes i aftonens sammantrade. Denna diskussion inleddes at frih. Åkerhjelm, hvilken ansåg det visserligen hafva varit önskligt, om regeringen genast gått representationens önskan om indragning af ett visst belopp af anslaget till ministerstaten ull mötes, men trodde, att framdeles, när regeringen funne det vara af behofvet påkalladt, den säkerligen skulle behjerta denna önskan. Någon minskning i anslagen till denna hufvudtitel borde emellertid nu så mycket mindre företagas, som framdeles fortfarande, såsom ock i principen vore riktigt, afloningarne till milstarattacherna komme att utgå ur denna hutvudtitel. På grund häraf yrkade tal. bifall till utskottets hemställan med denna törändring att den sist der upptagua summa bestämdes till 40,800 rdr. Hr Hedin hade ett längre anförande, hvari ban såsom skal tor sitt yrkande om bitall till utskottets hemställan framhöll den i hans tanke ringa betydelsen eller den föga mödosamma karakteren at den diplomatiska verksamheten under den senare tiden samt på det bestämdaste protesterade mot den förre utrikesministerns påstående i sitt antörande till statsråusprotokollet, att vår maktställning vore nu (1871) densamma som år 1858 — ett pastaeude, som tycktes förutsätta en stor okunnighet om de väsentliga politiska förändringar, som inom det europeiska staistörbundet sedan dess intraffat och för hvilka tal. redogjorde. Derjemte framstalue tal en mangd anmarkningar mot det sätt, hvarpå kousulatvadendets angelagenheter bliftvit under den närmast forflutna tiden handhafda, och hoppades tal., aw dessa hans anmärkningar skulle bluva föremal för uen nuv. utrikesministerns upplysta och patriotiska beprötvande. Hr Liss Olof Larsson, den törste, som i attonens sammanträde hade ordet, uttalade sin beundran tör hr Hedins föredrag, men hade önskat, att den stora och djupa sakkannedom, hvarom detsamma vittnade, hade varit parad med något större graunlagenhet än den, hvarpa hr Hedin i sitt anförande enl. tal. uppfattuing lemnat prof. Grefve Sparre erkände den om grunuliga förstudier vittnaude sakkännedom, hvarom hr Hedins antorande burit intyg, men ansåg, att han i flere deruuder fällda yttranden visat allt för ringa prof på sjelfbeherrskning samt latit törleda sig att smutskasta och nedsätta sitt eget fådernesland. Frih. Åkerhjelm klandrade äfven br Hedin, för det han vandt sig med sina anmärkningar mot en man, hvars bjerta redan upphört att slå och hvars namn skall för alltid stå inristadt på Sveriges bautasten, medan verksamheter af underordnad beskaffenhet snart skuile vara glömda. Tal. upptog till besvarande ett par af hr Hedins anmärkningar