Göteborgsposten – 23 februari 1872, sida 1

ej vara ute på jagt en dag utan att bli långt mera medtsgen än innan jag reste ut, men jag behöfver nu blott litet lugn och. hvila för att bli kry igen. — Det skall du också ha, Frank, och all den skötsel du kan önska dig. Du var på väg till herregårdsbyggningen? Du visste då att vi flyttat hit och du har blifvit underrättad om allt som rör den saken? — Jag hade hört — — väata, Frank, sade flickan i det hon lekfullt lade sin hand på hans hufvud; tala ej om det ännu. Här kommer onkel, och du skall då bara behöfva upprepa hela historien för honom; derföre kan du gerna vänta med den tills vi komma hem, och när du då berättar den kunna vi ha godt af den båda två. Kom ihåg att du är en sjukling och helt och hållet beroende af mina föreskrifter, till dess jag anser dig vara tillräckligt återstäld till helsan. Arm i arm gingo de derefter mot mr Womersley som sågs långsamt närma sig på vägen. Den gamle gentlemannen blef lika förvånad vid åsynen af Frank som hans niece blifvit, ehuru han uttryckte sina känslor på ett helt annat sätt. Trots den munterhet som väckts hos mr Womersley vid föreställningen om att en aderton månaders frånvaro skulle vara tillräcklig för att åstadkomma en märkbar förändring i en ung mans utseende, märkte både Frank och Ellen ganska tydligt att han vid första åsynen ef dem ej kände igen sin nibces följeslagare, och det var ej förr än Frank räckte ut sin hand och tilltalade honom som han blef igenkänd af den