Göteborgsposten – 23 februari 1872, sida 1

hufvudsakl. efter Stockh. Dagbl, en redogörelse för förhandlingarne: Besvarad interpellation. Vid sammanträdets början i An dra kammaren besvarade h. exc. jusutiestatsministern Adlercreutz det i Måndags at hr Sven Nilsson framstallda spörjsmålet. H. exc. yttrade sig dervid i ungefärligen följande ordalag: M. H. — Med kammarens bifall har utaf hr Sv. Nilsson i Österslöf blitvit till mig tramstäldt följande sporjsma!: Om H. M.ts konungens yttrande vid afslutaudet af sistl. års lagtima riksdag, att H. M:t för yuerligare behandling at trägan om landtförsvarets ordnande vore betankt att, om icke otörutsedda hinder mötte, sammankalla urtima riksdag, hade förut varit föremål för öfverläggning och beslut inom statsrådet. Någon tvekan angående detta spörjsmåls rätta innehäll har hos mig uppstått till följd af den dubbla betydelse, i hviuken det i spörjsmålet förekommande ordet statsråd kan upptattas. Dermed kan förstås dels sammanfattningen af alla statsrådets ledamöter såsom ett helt tör sig, närmast motsvarande hvad som betecknas med uttrycket statsrådsberedningen, dels ock tör det andra, statsrådets ledamöter såsom samlade omkring konungen, då regeringsmakten af honom utötvas. För autagandet, att den förra meningen varit med interpellationen afsedd, talar ordet inom, som här står framför statsrådet, och hvilket likasom atvisar tanken på, att någon person utom: statsrådet funnits tillstädes. Lika trämmande är för mig åtminstone uttrycket, att konungen ötfverlägger och besluter inom statsrådet. A andra sidan deremot är jag fullt forvissad, att hr Sv. Nilsson känner lika vär som alla andra, att statsrädet icke tillkommer någon beslutanderätt och att följaktligen, om uttrycket skulle fattas i den ar mig först angifna meningen, frågan, om H. M:ts konungens i traga varande yttranue varit töremål för öfverläggning och beslut inom statsrådet, mäste at mig nekanue besvaras. Jag ser mig alltså, föranlåten fatta frågan så, att dermed begäres upplysning, huruvida det i fråga varande yttrandet törut varit föremål för öfverläggning och beslut hos konungen i statsrådet. Härvid ber jag då få erinra, att enligt 9 8 B. F. protokoll föres ötver alla de mål, som inför konungen i statsrådet törekomma. Statsrådets protokoll aro alltså den egentliga och rätta källan till upplysnings erhållande om hvad som inom statsrådet rörekommit. Det har dertör hos mig väckt en viss förundran att, sedan alla statsrådets protokoller intill denna tid blitvit tör granskning till konstitutionsutskottet aflemnade, en dess leuamot söker likasom på en genväg skaffa sig de upplysningar, till hviskas erhållande det rätta materielet redan är af regeringen lemnadt. Då emellertid kammaren lemnat sut bifall till interpellationens framställande, har jag deraf anledning sluta, att den begärda upplysn.ngen önskas at ledamöter af kammaren, hvilka icke hafva tillgång till sjelfva urkunderna, och jag vill derför ingalunda undandraga mig att besvara iaterpellationen. Jag får då förklara, att de så kallade trontalen, som hållas af konungen vid riksdagens öppnande och afslutande, hvarken enligt lag eller sed utgöra föremål för öfverläggning och beslut hos konungen i statsrådet, hvilket följaktligen ej heller varit händelsen med det trontal, som hölls vid 1871 års lagtima riksdags afslutande. Att trontalen icke äro hänförliga till egentliga regeringshandlingar, synes för öfrigt deraf, att de icke äro af någon statsrådets ledamot kontrasignerade. Deremot ligger det å andre sidan i sakens natur, att i en konstitutionel stat, der regeringsmakten utöfvas i öfverensstämmelse med de åsigter, som konungens rådgifvare representera, trontalen måste antagas innebära uttryck af de åsigter, som inom regeringen äro rådande, och vill jag härvid slutligen tillägga, att det nu ifrågavarande trontalet icke utgjort något udantag från den af mig anförda allmänna regeln. Hr Sv. Nilsson i Österslöf, som härefter erhöll ordet, förklarade sig hä erhållit den upplysning, han önskade erhålla, nemligen att hvarken detta eller föregående tal kunna och böra anses såsom regeringshandlingar. Ehuru han trodde, att denna upplysning är för några öfverraskande, så måste han dock känna sig tillfredsställd med densamma enär man nu vet hvad man har att rätta sig etter. Han kunde dock icke underlåta förklara, att hr justitiestatsministerns tillägg, att det i fråga varande trontalet likasom alla andra dylika utgöra uttryck af regeringens åsigter, på det högsta förvånade honom. Han förstod nemligen icke, huru detta kan stå tillsammans med förklarandet, att det icke varit föremål för regeringens öfverläggning eller beslut. Första hufvudiiteln. I Första kammaren godkändes utan diskussion statsutskottets hemställan om bibebållande vid otörändradt belopp af anslaget under Första hufvudti:eln, uppgående till 1,417,000 rdr. I Andra kammaren blet äfven utskottets förslag beträffande första hutvudtiteln bifallet, efter votering, med 98 röster mot 65, hvilka sistnämnda afgåtvos till förmån för hr Jöns Pehrssons vid tillfället afgifna förslag, att riksdagen måtte, med förklaring, att den ansåge betydliga nedsättningar under första hufvudtiteln blifva vid ett kommande regentombyte nödvändiga, nu förminska anslaget till hofstallet med 15,000 rar. Andra hufvudtiteln. Anslag till biträden åt Svea hofrätts tjenstemän. I sin hemställan till riksdagen hade statsutskottet yrkat afslag å en af K. M:t åskad förhöjning med 900 rdr uti det till biträden åt hofrättens tjenstemän gällande stat uppförda anslag af 2700 rdr. Mot utskottets hemställan hade samtlige dess ledamöter af Första kammaren sig reserverat, och pu yrkades i denna kammare afslag derpå af hrr grefve af Ugglas och frih. de Geer, at hvilka den förre anförde, att utskottets förslag varit föranledt af dess önskan om ett förändradt arbetssätt, som likväl ej kunde genast åstadkommas, utan skulle den rättsökande allmänheten under tiden komma att lida af att den begärda förhöjningen nu vägrades. Den senare talaren ingick i en utförlig redogörelse öfver beskaffenheten af det arbete, till hvilkets utförande det äskade anslacet hehäfdes samt wvigade omsgilio