Göteborgsposten – 22 februari 1872, sida 2

har ännu ej rätat tillräckligt ut benen i land och hinner väl ej att göra det än på en vecka, gissar jag. Vi skola just göra en liten tur kring udden, men komma tillbaka tids nog för att äta middag på hotellet; är det lönt att fråga er om ni vilja deltaga i seglatsen? Jag vet att Orme skulle bli glad öfver att få se er båda två. Följ med, mr Pentweazle! följ med, kapten Boxer! sägen ja och vi bege oss i väg på ögonblicaet! Kapten Boxer svarade att han ej kunde ha det nöjet, emedan hans göromål vid hamnen hindrade honom ; det blef derföre uppgjordt att han skulle äta middag med sällskapet efter återkomsten; men mr Pentweazle blef, ehuru i början tveksam, lätt öfvertalad, och han och generalen stego i Mohikanens båt och voro snart om bord på yschten. De mottogos på däck af mr Orme, som fattade mr Pentveazlees hand och yttrade: — Orogram är räddad. Under detta skydd — han pekade på stjernbaneret som svajsde på masttoppen — skall han vara fullkomligt trygg. Tre timmar senare hade Mohikanen med lots om bord dublerat udden och var på väg ut i öppna hafvet.