Göteborgsposten – 22 februari 1872, sida 1

—— —g— —— — ves, först då vi blifvit klara, och derigenom skola alla obehagliga förfrågningar kunna undvikas. Men allt det der tillhör mig att anordna och ingår i det arbete jag åtegit mig för de två tusen dollars, hvilken summa ni terde ha i ordning till afhemtning; jag skall låta er veta sär jag afhemtoar dem. Så gå nu, och då ni träffar Orme så glöm ej att orda om Erins sorger, om den Gröna Öv, den sachsiske förtryckaren och allt det der. Efter denna oration nickade generalen och vände sig om på klacken under det mr Pentweazle begaf sig tillbaka till hotellet. Vid sin ankomst dit skickade han efter Grogram som genast infann sig. — Grogram, sade den lille gentlemannen till honom, jag har något högst vigtigt att meddela er. — Ni menar väl ej att guvernören fått veta något om anledningen till er härvaro? frågade Grogram orolig. — Visst icke, sade mr Pentweazle; långt derifrån. Hvad jag menar är att utsigt yppat sig till att jag snart kan komma härifrån och ni äfven. — Åh, sade Grogram i det han återföll i sitt vanliga tillstånd af trög likgiltighet, var det ingenting annat? — Var det ingentiog annat! upprepade mr Pentweazle. Hvad tusan menar ni, karl? Var det ingenting annat! Här har jag haft all möda i verlden för att möjliggöra er flykt, gjort upp den ena planen och intrigen efter den andra för att få er ifrån denna otäcka håla och. föra er tillbaka till ert land, en fri och oberoende mun, och då jag omtalar för er att mina planer äro på väg att ee —— ———77