Göteborgsposten – 20 februari 1872, sida 1

m— konkurrera med den tillämnade köpenhamnsfilialen af Blanchs kaf; det är icke Alabamasaken, hvilken här liksom öfverallt uppväcker allvarsamma farhågor för de omdebatterade millionerna Pund Sterling, det är icke fästningsterrängens bebyggande och fruktan för att den välvisa magistraten vid ett afgörande beslut i denna sak ej skall fästa tillräckligt afseende vid de spatserlystna köpenhamnarnes förhoppningar om boulevarder, det är ej den nya teaterbyggnaden och frågan om man der skall få bättre utrymme för sma knän än i den gamla; det är icke våra hederliga borgares fruktan för det till början af April bebådade socialistiska dagbladet; det är icke aftonvinden och den plötsligt inträffade köldens oundviklige följeslagare: röda näsor och rinnande ögon; det är icke kungliga teaterdirektionen, som skall afgöra huruvida den annonserade Mästersångarne i Niäcnberg skola uppträda rätt och slätt som sångare i Köpenhamn; — det är intet af allt detta, som sätter vår hutvudstad i spänning. Och dock befinner sig staden dock, som sagdt, i spänning. Han väntar liksom Barkis i David Copperfield väntade på Peggottys svar, väntar liksom den goda staden Korsör väntade på kung Salomo, väntar i sjelfva verket på en guldkalt — väntar på engelsmannen m:r Higgins. Och hvem är m:r Higgins? Då vår genialiske fioancier, etatarådet Tietgen, hade kommit på sin stora id om att förbinda Vestern med Gstern, om att låta tankens blixtsnabba tråd utvexla kinesernas diftonger med ryssarnes konsonanter och dessa konsonanter åter med våra vokaler samt ännu mera då detta hans projekt gått igenom samt. allramest, då det lyckligt och väl var fullbordadt, då blefvo ansigtena på millionärerna i Londons City om möjligt gulare än eljest och sedan de först mumlat om nödvändigheten att etablera en dylik affär men ej gått i land dermed, så vilja de nu åtminstonn af all makt förhindra realisationen af det nya projektet: töreningen af det stora nordiska med det kinesiska telegrafbolaget. Och så utrustade Citymännen m:r Higgins med en en ny vattentät makintosh, med ett nytt resschatull och en ny rysslädersnattsäck, hvari de nedlade väl genomräknade 100,000 Pund Sterling eller med andra ord: de skickade m:r Higgins hitöfver som representant för ett ofantligt stort antal aktier. Han skulle i följd häraf vid den förestående bolagsstämman, då definitivt beslut om sammansmältningen skall fattas, kunna väga betydligt i vågskålen till förmån för den af Citymännen önskade icke-sammansmältningen. Och nu agiteras det här på börsen och utanför börsen, bland stora och små kapitalister, för att ställa till etatsrådet Tietgens disposition en röstmajoritet som svarar mot aktier till 200,000 Pund Sterling, enär det nödvändigt måste afgifvas ?(,:delar röster för sammansmältningen, såvida denna skall komma till stånd. Nous verrons! M:r Higgins anländer under alla förhållanden med sin nattsäck och sin City-vrede, hvilken han, efter hvad det förljudes, ämnar urladda sig i åtskilliga köpenhamnstidningars spalter. Uppriktigt taladt så har jag ipga aktier och spänningen rör mig icke. Deremot har jag tagit en aktie i ett annat företag, som mera intresserar mig. Jag har nemligen köpt en bok, som i dessa dagar har utkommit, en bok, hvarpå jag anhåller att i allrahögsta grad få fästa mina ärade läsares uppmärksamhet. Man torde erinra sig, att jag ett par gånger har omtalat de föreläsningar, som d:r Brandes under den förflutna semestern hållit vid universitetet. Dessa föreläsningar äro nu utkomna under titeln: Hovedströmninger i det nittende Aarhundredes Literatur! Det är vår unge, rikt begåfvade estetikers afsigt att göra en skildring af de stora andliga rörelser, som i detta århundrade gitvit sig tillkänna i Europas litteratur. Hvad han vill skildra är, som ban sjelf säger, en historisk rörelse, hvilken har dramats form. De 6 olika litteraturgrupperna ha fullständigt karakteren af 6 akter i ett stort drama. I den första gruppen, den franska, af Rousseau inspirerade emigrantlitteraturen, börjar reaktionen, men de reaktionära strömningarne äro här blandade med revolutionära. I den andra gruppen, Tysklands halfkatolska, romantiska skola, är reaktionen i stigande, men går vidare i det hon håller sig aflägsnad från frihetsoch utvecklings-strätvanden i tiden. Den tredje gruppen, som bildas af Joseph de Maistre, Lamennais i dennes ortodoxa period och Victor Hugo den tiden, han var legitimist, 1 till England, onkel? I det afseend 5 denna fråga tusen gngeratt förvåna