Göteborgsposten – 19 februari 1872, sida 1

— — 2 — utan af en sammanboende och sammanhängande massa, mot hvilka staten ej i allt fullgjort sin pligt och hvilka derför kunde anse sig styfmoderligt behandlade bland annat af det skäl; att embetsmännen i de trakter, der finnarne bodde, ej förstode landets språk, utan måste begagna tolk — en omständighet, som i synnerhet vid domstolarne, der hvarken parter eller nämd förstode ett ord svenska, visat menliga följder och väckt missnöje. Nu vore det en gång för alla gifvet, att den större nationaliteten i ett land utöfvade en stark attraktionskraft på den mindre i ett annat, och de dagar kunde komma, då det vore uyttigt för oss att hafva bundit våra finnar med kärlekens och intressenas starka band, i stället för att fatta ett beslut, som — låt vara af blott missförstånd — kunde gifva finnarne anledning att misstänka, att deras intressen voro af landets regering och representation förbisedda. — Resultatet af debatten blef det ofvannämnda att kamrarne stannade i olika beslut. I båda kamrarne godkändes bankoutskottets tillstyrkande af full ansvarsfrihet för bankofullmäktige äfvensom för lånekontorens styrelser för förvaltningen under 1870 samt för de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll för 1871. I Andra kammaren föreföll ingen diskussion. I Första deremot framstälde br Wallenberg, utan att vilja göra någon invändning mot beviljanuet af dechargen, några anmärkningar hufvudsakligen mot fullmäktiges åtgärd att nedsätta bankens 2 och utvexlingspris på karoliner, hvari talaren ville se ett ytterligare bevis på bankstyrelsens afroghet mot detta mynts spridning, förmodligen föranledd af fruktan att det skulle göra intrång på ONS tör Farjnr Tal. påpekade, att bankens inköpspris för karoliner vore högre än utvexlingspriset, en liberalitet som vore svår att förklara, samt erinrade att det väl vore önskligt att få skilnaden mellan metalloch prägelvärde så liten som möjligt, men ej att få den, helt och hållet att försvinna. Den enda åtgärd, som till förmån för det pya myntet blifvit vidtagen, vore k. förordningen af den 22 Dec. 1871, att karolinerna skola mottagas i uppbörd till riksbankens utvexlingspris. Vidare framhölls det ringa omfånget af vexelköpen i orterna, och tal. utialade sin åsigt, att rättelse härutinnan ej kunde vinnas förr, än fullmäktige ega att sjefve utse styrelserna för lånekontoren. — Frih. Skogman sökte visa, att det af riksbanken karolinerna åsatta värde vore i det närmaste öfverensstämmande med det verkliga, samt förklarade sig hysa ringa förhoppning om detta mynt, så länge det lyder på udda värden och ej passar in i ett fullständigt myntsystem. Till svar på den föregående talarens insinuation om fullmäktiges motvilja mot karolinerna framkastade tal. den förmodan, att detta omdöme kanske härflöte ur den förste talarens missnöje öfver att se sig gäckad i sin förhoppning att genom karolinernas införande och på grund af sitt deltagandei 1867 års myntkonferens vilja åt sig resa en ärestod. — Gretve C. G. Mörner uttryckte sin förundran, att man ej kunde förmå sig att behandla caroliner, såsom de verkligen vore, såsom en handelsvara, hvars pris stiger och faller allt efter efterfrågan. — Hr Ekman, J. J., erinrade om bankoutskottets ledamöters af Första kammaren reservation vid förlidet års dechargebetänkande, hvari de uttalat sin åsigt. att priset å caroliner vore för högt och skilnaden mellan inoch utvexlingspris för stor, ett uttalande som varit tillräckligt skäl för nedsättringen. — Hr Wallenberg replikerade hr Ekman, förklarande sig hellre vilja underkasta sig beskyllningen att vilja resa sig en ärestod än sitta som medlem i en myntkomitå och der uttala sitt gillande af ett: myntsystem, vid an genomförande man sedan lägger händerna i ors. UItskatten. Uti afgifvet betänkande i fråga om utfärdande af statsobligationer, sörskrifna med sagre ränta än tem procent, har Statantgkattet som i detta) tänkande jemval till pröfning upptagit hr Wallenbergs motion om utfärdande af bbana statsobligationer förskrifna i caroliuer ocu löpande med tyra procents ränta äfvensom hr Gumblii motion om upphörande med vidare försäljning af 1870 års 5 procents obligationer samt uppläggande i stället af ett nytt inhemskt lån, löpande med 4 eller 4) procents ränta, hemstält, att riksdagen måtte fatta följande beslut: 1:0. Riksdagen uppdrager åt fullmäktige i riksgäldskontoret, att, till bestridande af redan beviljade anslag till statens jernvägsbyggnader äfvensom för att bereda tillgång dels för blifvande anslag till jernvägsbyggnader, dels ock för inlösande af ännu utelöpande obligationer för 1867 och 1869 års iör jernvägsbyggnaderna upptagna lån, mot fonderade statsobligationer i svenskt mynt å ett sammanräknadt nominelt belopp af 24 millioner rdr samt löpande med fyra procents ränta, som halfårsvis förtaller, ofördröjligen upplägga ett län, hvilket skall, efter hvarje år verkståld utlottning, amorteras under loppet at högst 40 år; egande fullmäktige att icke allenast bestämma obligationernas valörer och försäljningspris, utan äfven vid upplåningen tillvägagå på det sätt de fiona lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande, 2:o. Af de i förenamnde purkt omförmälda obligationer må, intill dess riksdagen annorlunda besluter, icke föryttras mera, än som erfordras till fyllande af den utaf 1870 och 1871 års riksdagar bestämda upplåningssumma af tillhopa 18,200,000 rdr, efter atdrag af hvad som redan upplänats eller ytterligare kan komma att upplånas mot 1870 års obligationer. — I afseende på återstoden af begge slagen obligationer kommer riksdagen att framdeles för hvarje gång bestämma det belopp, som genom obligationernas försäljning må ytterligare upplånas. 3:0. Sedan det i 1:sta punkten omförmälda lån blifvit upplagdt, må försäljning af 1870 års femprocentsobligationer icke ega rum, derest icke för dem erholles en så hög betalning, att den effektiva ränta, riksgäldskontoret för de upplånta HU kommer att erlagga, understiger den e ektiva räntan för de fyra-procentsobligationer, som samtidigt af riksgåldskontoret försäljas. 4:o. Penningar, som genom försäljning af fyraproceutsobligationerna inflyta, må icke användas för andra än de i 1:sta punkten omförmälda ändamål. 5:0. Till ränteliqvider och kapitalskuldens amorr den kan komma in ett guldgräfvarsällskap o ET