Göteborgsposten – 19 februari 1872, sida 1

så att hvilken af dom som behöfver den kan komma in och taga den. s — Och Mark Wakefield är särdeles angelägen om att tillse det verktygen alltid äro vederbörligen inlagda, förmodar jag, mrs Bradstock? — Särdeles angelägen, miss. Nyss sade han mig blott huru glad han var öfver att denna grindvaktarstuga är bebodd, så att det kan finnas en så säker plats för nyckeln. — Ja, sade Ellen med ett småleende; det är en stor förbättring. Och huru mår ni mrs Bradstock? Ni tycks ha återvunnit något af er helsa, sedan ni flyttade hit. Sedan mrs Bradstock till svar härpå förklarat att hennes helsa var mycket förbättrad, började Ellen fråga henne rörande klimatet i Australien och lockade henne sedan så omärkligt att öfvergå till det efterlängtade ämnet — resan på Jason och Frank Scorriors uppförande och yttranden under denna resa. SS Mr Scorrier brukade komma bort till fördäckspassagerarne och samtala med dem hvilkas ändomål var guldgräfveri. Han kunde sitta hela timmar och tala med dem, framställande sllehanda frågor rörande hvad de ämnade göra efter landstigningen och gemensamt med dem läsande igenom bitar ur gamla tidningar som de medfört hemifrån och hvilka innehöllo beskrifningar öfver upptäckten af guldfälten cch det lif som fördes der. Mrs Bradstock visste ingenting bestämdt, men efter hvad hon hörde mr Scorrier yttra hyste hon föga tvifvel om att han lätteligen skulle kunna bli öfvertalad till att förena sig med