Göteborgsposten – 19 februari 1872, sida 1

Andra kammaren hrr A. P. Andersson, Hans Ardersson, Jöns Andersson, C. Assarsson, B. Bengtson, P. Benjaminsson, G. Bjerkander, Ö. F. Brunberg, L. Börjesson, Ekenstam. F. A. Forsbeck, H. Hezermark, A F. Helander, C. E. Hjelm, D. Isacsson, P. M. Johansson, P. Jonsson, W. Lindberg, L. J. Lönnberg, C. Magni, O. S v. Otter, J. Samuelsson, C. F. Winkrans och P. Östman med 121 röster hvardera. Angående hr Rutbergs af statsutskottet afstyrkta motion om ändring i vilkeren för ett Kukkola byamän beviljadt odlingslån stannade kamrerna i olika beslut. Andra kammaren beslöt med 116 röster mot 57 att med underkännande at utskottets törslag godkänna motionen, hvaremot Första kammaren med 48 röster mot 31 biföll utskottets förslag, för hvilket frih. Funck och at Ugglas talade, framhållande hufvudsakligen nödvändigheten af att vidhålla en gång bestämda principer för meddelande af statsunderstöd. Å andra sidan uppträdde hrr Almqvist, Nordström och Wallenberg anförande de särdeles mildrande omständigheter, som här kunde föranleda ett berättigadt undantag. Andra kammaren uppträdde först hr Åstrand, som ställde sig på samma sida som motionären. Han förklarade nemligen, att han ansäge det i allmänhet ej vara rätt att genom eftergift i öfverenskomna betalningsvilkor likasom locka andra att begära låneunderstöd af allmänna medel, som de sedan ej kunde uppfylla; men kamrarna borde ej helt och hållet afsäga sig rättigheten att öfva barmherhertighet, der den vore på sin plats. Och att förhållandet vore sådant i detta fall, derpå anförde talaren bland annat som bevis, att vilkoren för de lån, som blifvit beviljade af det vid 1859—1860 årens riksdag för befrämjande af utdikningar och vattenaftappningar anvisade statsanslag, vore de strängaste som någonsin bestämts; att den finskt-talande befolkningen, okunnig om det språk, på hvilket lånehandlingarna upprättats, ej förstått att bevaka sitt eget bästa; att de lyckliga åren före 1860 lockat och manat den norrländska befolkningen till företagande af vidsträckta odlingar, hvilka sedermera under de derefter följande ogynnsamma åren ej kunnat göras fruktbärande samt att slutligen fyra på hvarandra följande missväxtår bragt större delen af befolkningen i armod. I anledning af det skäl, som af utskottet blifvit anfördt för afslag af den väckta motionen, nemligen att flertalet af byns hemmansdelar numera öfvergått till nya hemmansegare, som förvärfvat de samma till låga pris, upplyste tal. derefter, att af byns 50 hemmansegare 30 varit i besittning af sina jordlotter före den tid lånet beviljades och erhölls, samt fäste slutligen uppmärksamheten på, att den förlust, som ett bifall till motionärens framställning skulle medföra för staten, endast uppginge till 3300 rdr — en uppoffring, som väl vore värd att göras för det ringa antal af våra finska bröder, som ännu hodde inom Sveriges landamären, helst riksdagen förut i liknande fali beviljade lindring i öfverenskomna betalningsvilkor. För att försvara utskottets afstyrkande hemställan uppträdde en af dess ledamöter, hr Jöns Rundbäck. Han bestred till en början, att Kukkola byamän blifvit, som orden föllo, narrade att ingå på detta lån, ty om det vore någon, som blifvit narrad på affären, så vore det K. M. och riksdagen. Den föregående talarens uppgift om, att detta lån varit det dyraste, som någonsin at staten lemnats, förklarade han oriktig och upplyste i sammanhang dermed, att för de 150 odlingslån, som af ofvan nämda statsanslag lemnats, annuieten för 133 bestämts att utgå med 8 procent, af dessa 4 som ränta och äterstoden som amortering. Vidare omnämde han, att räntefoten för 1867 och 1868 årens lån för nämda ändamål höjts till 6 och amorteringen bestämts till 2 2. Kykkola byamän voro således på intet vis stälde i nägon sämre belägenhet än flertalet af dem, som före och efter dem erhållit understöd af allmänna mede! för utdikningar och vattenaftappningar, HarAII KOmG att dö arhällit bälfton af det beräk kostnadsbeloppet, då deras vederlikar Tätt tnöjsig med en tredjedel. På grund af degLa skäl och den omständigheten, att riksdagen vid det enda pree. densfall, som i detta afseende kunde åberopas, med tre år förlängt räntefriheten för ett odlingslån, som beviljats mot 5 4 ränta och 3 års räntefrihet, kom talaren till det resultat, att både billigbeten och juridiska skäl talade till förmån för utskottets förslag. — Af motsatt tanke var hr Sven Nilsson Österslöt, hvilken ansåg, att det ej vore skäl att på det allra hårdaste pressa en befolkning, om hvilken alla öfverensstämde. att den vore stadd i ganska svåra omständigheter och således mer än väl vore i behof at den obetydliga eftergift, hvarom här vore fråga. — På hufvudsakligen samma skäl, som af hr Rundbäck blifvit anförda, yrkade deremot frih. Ericson bifall till statsutskottets förslag. Han varnade tillika för ett prejudikat, som man framdeles under liknande förhållande kunde åberopa och fäste uppmärksamhet på nödvändigheten af att vidhålla ett beslut, som riksdagen redan en gång förut fattat, då den afslog en af en annan motionär gjord framställning om, att hela eller åtminstone hälften af i fråga varande odlingslån måtte esterskänkas. Vidare erinrade samme talare om, att riksdagen ej ingått i pröfning af behofvet af detta lån, utan att K. M. beviljat detsamma af de till dess disposition stälda medel samt att byamännens anhållan hos K. M. om fradställuing till riksdagen rörande eftergift ej vunnit afseende. — För bifall till motionen talade äfven hrr Forsbeck och Almqvist. Den sistnämnde tal. erinrade bland annat om, att de, som erhållit i fråga varande iån, ej kunnat i anseende till flera inträffade missvextår fullborda odlingsarbetet, hvartill lånet vore atsedt och således ej kunnat användas, samt att Kukkola byamän, som utgjordes af en i armou stadd befolkning, hvars alla hjelpmedel uttömts af omkostnaderna för ett nyligen inom byn fullbordadt laga skifte, ej kunnat skörda frukter af de uppoffringar, som nedlagts på afdikningen af den byn tillhöriga vattendränkta marken. — Den siste at de i denna fråga uppträdande talarne var hr Hedin. Han gillade stateutskottets förfarande i det föreliggande betänkandet, men detta hindrade dock ej honom att yrka, att kammaren skulle fatta ett annat beslut, om dertill skäl förefunnes, och här vore sädana skäl för handen, nämligen ett billighetsoch ett politiskt. Af Norrbottens läns 64.000 innevånare vore omkring 16,000 finnar, och dessa utgjordes ej af invandrare, så att hvilken af dem som behörvAK forna —