Göteborgsposten – 19 februari 1872, sida 1

Utan egare . Af Edmund Pates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. Vid ljudet af Ellens fotsteg vände den unge mannen sig om, och då han såg hvem det var rörde han vid hatten och allägsnade sig genast. Rodaadan blef ännu djupare på mrs Bradstocks kinder, hvilka riktigt glödde då Ellen hann fram till henne. — God afton, mrs Bradstock. Jag har ej stört er, hoppas jag, sade hon. Ni har ej många att samtala med, gunås, och det måste vara roligt för er att någon gång få höra hvad som tilldrager sig i byn. — Ja, miss, sade mrs Bradstock på hvars kinder rodnaden ännu dröjde qvar; men den jag nyss talade med hörde ej till byfolket — det var Mark Wakefeld, träd: gärasdrängen. — Mark Wakefield? Ah, jag känner honom; en vacker och hygglig ung man. — Ja, miss. Ni förstår att förrådskammaren är nästa dörr intill grindvaktarstugan, och som det endast finnes en nyckel till den, går det ej an att en af karlarng tagej en med sig, utan den förvaras här i grindvaktarstugan, ) Forta. fr. N:o 30.