Göteborgsposten – 17 februari 1872, sida 1

pve — de onyttige. Man kan bli allvarsamt I pikerad för mindre! Eftersom vi nu en gång så der i hast från Götaelfs stränder flaxat upp till Norrströms, vilja vi inregistrera en annan ganska märklig Begivenhed, som rör den undersköna Mälarstaden. Danska Dagbladet vill nemligen med visshet veta, att värden å det berömda kaset i den s. k. atelierbyggnaden i Kungsträdgården, hr 74. Blanch, törut bekant för 088 göteborgare den tiden, ban styrde och ställde på Lorensberg, skulle ha blifvit anmodad att under den stora industrioch konstutställningen i Köpenhamn instundande sommar i sjelfva utställningsbyggnaden öppna schweizeri och restauration Det skulle ej vara utan betydelse för våra härvarande institutioner af samma slag, tillfogar tidningen, om det gåfves dessa en impuls till vidtagande af tidsenliga förbättringar, så att den stora allmänheten får tillfälle att anställa en jemförelse mellan den danska och den svenska flinkheten och elegansen i serveringen, uppassningen och lokalens komfortabla utstyrsel, Vi unna gerna hufvudstadens schweizeriföreståndare och restauratörer detta beröm, hvilket är lika ampelt som välförtjent och erkänna villigt, att i fråga om aäflinkhet och elegans i serveringen Göteborg, dessvärre, ingalunda kan anmäla sig till täfling med Stockholm, ett och annat angenämt undantag dock oberäknadt. Emellertid ser det ut, som om vårt tarfliga Sverige i hast uppträdt på verldsmarknaden som en Feinscumeckeraf första rangen. Parisaren förskrifver sin konfekt från Norrköping och köpenhamnaren sina schweizeriarrangörer från Stockholm. I brist på kulor af bättre beskaffenhet skola vi snart. kanske kunna bombardera les ennemis des nos amis med sockerpullor, skola kunna, oberoende af allt slags riksdagsoch tidnings-bråk, ila våra bröder på andra sidan Sundet till bjelp med en hel arm6 — etter schweiziskt mönster! Kritiken må bråka, hur mycket hon vill, det finnes dock ett annat språk, som, ehuru tyst, är ännu vältaligare, ej blott i allmänhet, utan äfven, särskildt, för teatordirektören, i hvars ören det klingar som sferernas musik. Det är lappens på luokan-. Handklappningar och inropniogar tala, äfven de, och det språket har samma himmelska klang för skådespelaren. Intet at dessa publikens kraftiga och enbälliga uttalanden har fattats de aftnar, som Edvard Stjernström hittills uppträdt på vår scen. Den äldre generationen har ilat att åter helsa synes va Uriuet BIg siirån ÅTiuvags uardudäuåg omfamningar, som han för ett dussin år tillbaka i Knut kolares skepelse visste att svänga sig undan den envise Maskens efterhängsenhet, och det yngre slägtet bar med lust och fröjd skänkt sin hyllning åt en talang, hvilken i ovanlig grad trotsat årens inverkan. Det är ännu alltid samma friska uppfattning, samma omsorgsfulla studium af karakterens minsta detaljer, samma sällsynta törmåga att fintaga scenen, som redan för decennier sedan placerade denne konstnär i främsta lederna at våra sceniska artister och det torde endast vara en lätt förklarlig, men, som vi tro, obeböflig oro hos skådespelaren sjelf, att organ och diktion möjligen skulle kunna svika, som gjort, att han i Don Cesar de Bazano kanske nog mycket pointerat dialogen, kanske väl efterirycsligt betonat de många pikanta vändningarne deri. Vi upprepa det, vi tro en sådan oro vara alldeles, obehöflig, hr Stjernströms organ har ännu tillräckligt mycken friskhet och klang för att hvarje ard at hans repliker, äfven då de, utan röstens forcerande, utan påfallande pausering och bjert tärgläggning, framaägas, skall kunna höras och, i alla bemärkelsor, förstås af publiken. Vi ha til:åtit oss denna lilla anmärkning i förbigående, då vi med visshet känna, att denne konstnär, framför många andra, anser den dramatiska konstens höjdpunkt just ligga i största möjliga naturlighet i framställningen, och ej minst på det att inga farhågor i akustiskt hänseende skola tynga på ett konstnärskap, som i hvarje ny yttring bringar en ny högtid åt hvarje uppriktig vän af den svenska dramatiken. . Hr Stjernström, som igår afton spelade Poirier i Klädeshandlaren och hans måg?, uppträder i morgon för tredje gången som Don Cesar; om Tisdag gifves å T7:de abonnements-föreställningen åter Klädeshandlares och om Thorsdag få vi ännu en gång applädera den oförliknelige Holin i Ferukmakaren och härfrisören . Fredagen gifves ingen föreställning, i anseende till anordningar för den stora maskeraden. i Till denna lärer redan ett betydligt antal biljetter vara antedknadt och då, som vi förut varit i tillfälle upplysa, detta blir den enda teatermaskeraden under säsongen, torde man, utan risk att uppträda som en talak profet, kunna förutspå, att denna maskerad ej kommer att ge någon af de föregående efter ifråga om liflighet och elegans, . Etter hvad vi försport, torde man dock möjligen kunna hoppas en, och dertill en angenäm åtskillnad på denna maskerad och de senaste, nemligen med afseende på serveringen, åtminstore i buffeterna på sjelfva scenen. Ä Till en person här i staden anlände nyligen ett bref med följande gåtlika adress: Herr N. N. Pantsedel. Norra Gamle Thoatern AZH. (A(4n