Göteborgsposten – 16 februari 1872, sida 1

2— L—n— — — 9 ne:i: Le AUAAAA S Generalen hade städade maner och en behaglig röst; han spottade ej på golfvet, lade ej upp benen på bordet och visade ej heller några andra sådana tecken till dålig uppfostran som vanligen tillskrifvas hans landsmän. Mr Pentweazle fann honom redan vid första samtalet dem emellan så angenäm, att han uttryckte sin förhoppning om att hans nye vän skulle stanna någon tid i Hobart Town. Sedan generalen tackat för hans artighet sade han honom att hans uppehåll på platsen skulle bli mycket kort, alldenstund han om tre dagar ämnade återvända till Newyork. Mr Pentweazle frågade med hvilket bolags fartyg generalen ämnade afsegla. — Uvarken med det ena eller andra bolagets, svarade generalen. Jag skall återvända på samma sätt som jag kom hit, med Mohikanen, och återfärden anträdes i ofvermorgon. Jag gissar ett ni skall se stjernbaneret fladdra på Mohikanens masttopp i er hamn. — Hvad är Mohikanen? frågade mr Pentweazle. — Mohikanen är den vackraste och komfortablaste yacht i Newyork-klubben. — En yacht? utbrast mr Pentweazle. En amerikansk yacht som seglar tillbaka till Newyork! — Direkte, svarade general Dickenson. — Och den tillhör er? frågade mr Pentweazle. — Icke alldeles, sade generalen. Den tillhör min unge vän, Leonard Orme, som för närvarande är om bord på den; men jag är nästan lika mycket dess herre som