Göteborgsposten – 16 februari 1872, sida 1

Ä Stockholms-korrespondens. Den 12 Februari. Finansministerns yttrande till statsrådsprotokolet angående afstående af kronans rätt till danaarf it städer, som förklarat sig vilja afstå från de anslag de nu uppbära tör förlorade tullfriheter, innehåller en förtjenstfull utredning af dimörande ämnen. Vi låna derur några uppgifter. Det har visat sig utt af 44 ansökningar, som vid riksdagarne från 1828—30 gjorts om etterskänkning af danaarf endast en enda blifvit afslagen. Uppgifna totalbeloppet af efterskäankta danaarf under 40 år efter 1828—30 har utgjort 56,170 rdr 81 öre. Det förfaringssävt för dispositionen af danaarf, som sålunda utbildat sig, anser finansministern, på anförda skäl, näppeligen ändamålsenligt, och föreslår derför att använda danaarfven till aflösande af den med omkring 7000 rdr årligen utgående ersättningen för förloraue tullfriheter eller s. k. källarefriheter. Dessa rättigheter att för stadskällarnes behof införa vissa qvantiteter fremmande drycker anses lika gamla som inrättningen af stadskällare och från början hafva blifvit forlänta såsom uppmuntran att i vissa städer inrätta värdshus för resandes beqvämlighet, men blefvo sedermera, vanligen i penningar förvandlade, anslagna till magistraternas aflöning och uuderhåll af publika byggnader. Källarefriheterna uppgå ej till synnerligt stora belopp. Af städer som ej genom privilegier hafva rätt till danaarf, äro endast 9, som hafva öfver 200 rdr hvardera. 14 städer hafva från 100 till 200 och 51 under 100 rdr, några endast 13 rdr 95 öre. En ledning för bedömandet huruvida staderna genom förändringar skulle vinna eller förlora kan endast sökas i erfarenheten af den förflutna tiden. För Karlstad, som 1853 erhöll ett danaarf af 8779 rdr 64 öre, skulle afståendet af källarefriheten, 132 rdr 66 öre, endast medfört en uppoffring af 13 46. Åunu mindre skulle den blifvit för Upsala, som 1844och 1866 erhöll trenne danaarf å tillsammans 4303 rdr 60 öre och ej begärt tvenne sådana, som 1857 och 1866 tillfallit statserket å tillhopa 199 rdr 33 öre, inalles således skulle erhållit 4502 rdr 93 öre, men hvars hällarefrihet endast utgör 54 rdr. Linköping, som nu begär ett danaarf å 2470 rdr 24 öre och her en årlig källarefrihet i 76 rdr 5 öre, uppoffrar blott 3 procent, och Halmstad, som sistlidne riksdag fick ett danaarf å 2300 rdr 58 öre och nu begär ett sådant å 504 rdr 67 öre, tillsammans 2805 rdr 25 öre, men har källarefrihet å 125 rdr 65 öre, ej. fullt 41 procent. Deremot skulle Filipstad, som bar en källaretrihet af 139 rår 62 öre och nu första gången begär ett danaarf af 173 rdr 50 öre, om ej mer än detta arf hädanefter tillfölle staden, årligen förlora nära af hvad den för en gång erhölle. Gefle, som 1869 fick ett danaarf af 316 rdr 29 öre och har en källarefrihet af 288 rdr 33 öre, under samma förutsättning lider ännu mera, och de städer, som afsade sig källarefriheten, utan att något danaarf sedermera inom dem fölle, skulle naturligtvis bafva ren förlust. Det bör, enligt min åsigt, få bero på städerna sjelfva, om de vilja atfsäga sig källare frihet, emot att blifva tillförsäkrade alla inom dem fallande danaarf, men sedan de häruti under någor viss af Kongl. Maj:t föreskrifven tid haft fritt val böra de städer, hvilka vägra ingå på aflösningen, derefter ej kunna erhålla danaarf. En anledning at antaga, att danaarfvens artal och belopp skola framtiden visa sig högre än bittills varit fallet, lig ger uti den förhöjning i dem, Som under de senast