Göteborgsposten – 15 februari 1872, sida 1

i de hoteller och dryckeslokaler som gynnades af fångbevakningen och officerarne och hade blifvit väl bekant bland dem. Numera eyntes han aldrig till på dessa ställen. Man kunde deremot se honom vandra fram och tillbaka på de gator der fartygsegarne hade sina kontor, uppmärksamt granskande annonserna om olika fartygs afgång, och han gjorde sig bekant med en hel mängd af skeppsklarerarnes bokhållare för att af dem skofka sig upplysningar rörande den eller den sjökaptenens karakter m. m. I de långa och låga dryckesrum som funnos i närheten af hamnen, uppfyllda af en qväfvande tobaksrök och ångande af starka drycker, kunde man få se den lille mannen, bland de bronsfärgade, väderbitna sjömän som omgåfvo honom liknande en okokt kräfta bland en massa kokta humrar, smackande på en lång kritpipa, framställande så många frågor han tordes och inhemtande så många upplysningar han kunde. Mr Pentweazles ändamål var att finna en sjökapten som vore villig att hjelpa honom åvägabringa Grograms flykt, och detta var naturligtvis en sak som fordrade stor takt och grannlagenhet. Mer än en gång trodde den lille gentlemannen att han lyckats i sin afsigt och funnit den man han behöfde. Men de der sjökaptenerna kunde vara muntra, sällskapliga, vänskapliga och välvilliga så länge de fingo dricka på mr Pentweazles bekostnad: men de blefvo mycket tillbakadragna så fort den minsta vink framställdes om att en tjenst önskades ef dem i utbyte,