Göteborgsposten – 15 februari 1872, sida 1

ordförande, om hon sjelf ville hos generalen anhålla att han mätte fördrifva polisen från kapitolium. — Men ännu ett ord, innan vi begifva oss af!erinrade mr Smith. Öm generalen nekar att mota bort polisstyrkan, hvad är då att företaga? hå göra vi det sjelfva, ljöd det enhälliga svaret. Mr Smith väckte nu ett med allmänt bifall helsadt förslag, att om gen. Emory icke ville uppfylla folkets begåran, medborgarne skulle följande dag kl. 4 sammanträffa, hvar och en i sitt ward, för att organisera sig och utse ledare samt derefter åter mötas på Måndagen kl. 10 och sjelfva taga saken om händer (and see to the thing them selves). Omedelbart härefter satte sig 6 å 8000 menniskor 1 rörelse mot generalens bostad och på flera ställen, der den stormande hopen, vägledd af den öfver dess hufvuden svajande amerikanska flaggan, rusade fram, skyndade de förskräckta assärsmännen att stänga sina bodar och kontor. Generalen bad en i en hast sammansatt komit stiga in i hans hus, och en stund derefter visade sig en af de komiterade på trappan och uppmanade de församlade att tåga till ett i närheten beläget stort torg (Lafayette square) för att der invänta guvernörens svar, som etter en halftimmes förlopp framfördes af en mr Deves och genom hvilket generalen ville ha tillkännagifvet, att han, som ej tilltrodde sig att afgöra hvilketdera af de stridande partierna hade rätt, icke kunde efterkomma deputationens begäran. På frågan: kan guv. Warmoth reqvirera eder och edra trupper för att beskydda honom vid utestängandet från kapitolium af sådana legislatorer, som han ej tycker om?4 hade generalen svarat: När guvernören kallar mig att försvara den byggnad, i hvilken ban har sitt embetskontor, måste jag hörsamma kallelsen. Har just nu mottagit en sådan och skall rätta mig derefter. Min pligt är att låta mina soldaters vapen riktas mot dem, som först utbryta i våldsamheter. Jag beder eder således, gentlemän, gifven eder tid att afvakta våra lagars dom, som slutligen skall afkunnas till fördel för det parti, som har rätt. — KL. hade nu blifvit 4 på qvällen, och knotande fördelade sig folket åt olika väderstreck. Söndagen d. 14:de. Tryckta plakater, genom hvilket folket af Carter uppmanades att e) tillställa tumult, utdelades öfverallt i staden, och på e. m. utkommo extra tidningsnummer upptagande en mellan Carter och gen. Emory på Lördagsaftonen börjad och ännu ej afslutad brefvexling, af hvilken tramgick, att dessa båda herrar ej kunde komma öfverens med hänsyn till den ställning generalen borde intaga. Måndagen d. 15:de. Båda församlingarne ha i dag haft allvarsamma öfverläggningar och debatter. Carterhuset hade nyss beslutat att appellera till kongressen, då ett telegram från presidenten Grant ankom och ålade gen. Emory att genast föra sina trupper ut ur staden och förhålla sig alldeles neutral till dess han finge andra order från Washington. Carter lät sitt Hus förstå att han under loppet af dagen skall hinna utvälja 1000 gendarmer, villiga att påföljande dagen taga kapitolium i besittning. Inom Warmoth-legislaturen blef en förlikningskomite tillsatt, och aftontidningarne antaga såsom afgjordt, att de båda partierna i morgon skola råkas i kapitolium för att på parlamentarisk väg afgöra striden, ur hvilken i så fall Carter och hans anhängare säkerligen skola utgå med seger. Genom hvad som här ofvan blifvit anfördt, har jag velat fösta de hemmavarandes uppmärksamhet på det djerfva sätt, af hvilket man här begagnar sig mot en politisk fiende. Taktiken, starkt påminnande om lösandet af den gordiska knuten, skulle i ett annat land synas allt utom välbetänkt. Må läsaren för ofrigt draga så många och så djupsinniga slutsatser han behagar. I mitt. nästa. bref skall jag börja en beskrifning öfver staden Neworleans och några dess allmänna inrättningar. Isidor K.