Göteborgsposten – 14 februari 1872, sida 1

egarens feta kor gå torparens magra dito, men olyckligtvis utgöra de senare pluraliteten. Hvarföre kunna då torparne hos oss inregistreras under proletariatets kategori? Svaret leder mig tillbaka till afslöjandeva. Vid sidan af påståendet om att 5få ha för mycket, men färre för litet står det lika mycket utskrikna postulatet om den danska landtallmogens höga kulturståndpunkt. Det kan i sjelfva verket ej anföras bättre bevis för det ena eller för det andra af dessa båda påståenden. Kultusminister Hall bar gjort oss den tjensten att vid riksdagen sätta det sistnämnda i transparent belysning. Öfver ingången till Landsbyskolan står nemligen i stora, feta bokstäfver denna inskrift: Tär gifves minimum af undervisning. Saken är belt enkel. Året har 365 dagar eller under skottår 366. Dragas härifrån de olika festdagarne, helgdagar, söndagar o. s. v. samt de olika, tillåtna serierna, och läggas till dessa de olika, ej tilllåtna ferierna i form af sjukdom eller skolk, blir resultatet att i medeltal gitves i byskolorna undervisning under 94 dagar på året, på vissa orter till och med endast 71 (säger ejutioen) dagar. Tänk er nu en stackars torpareson, som under 71 dagar på året bar fått dea allratarfligaste elementarundervisning. Han skall vaturligtvis ej kunna verka i samhället undantagande med sina fysiska krafter, och dessa kunna i våra dagar, uteslutande begagnade, endast hänvisa individen till proletariatets klass. Men bort dessa sorgliga ämnen! Låt Internationale verka, låt agitationens maskin ha sin gång, låt torparesonen skolka från skolan! Vi vilja också skolka. Der komma just tre frestare in i mitt rum, för att förtöra mig till fastlags-upptåg. Det är karnevalsgäster, sminkade, tatverade, barberade, friserade och maskerade. Naturligtvis följer jag med dem, drager på mig garibaldistens röda skjorta, sätter hatten med tuppfjädrarne på hufvudet och går ut för att bevista sällskapet Fremtidens karneval i Kasino. Men ni vet måhända ej hvad Fremtiden är för ett sällskap? Det är berättadt i få ord. Det är ett sällskap, som har den mycket prisvärda uppgiften att skaffa ett ålderdomsunderstöd åt det slags folk som ofta nog. är i behot af ett sådant understöd, nemligen litteratörer, poeter, målare, bildhuggare, kompositörer, skådespelare o. s. v. Man inbetalar ett årligt bidrag, som kan erläggas i litterära och konstnärliga produkter. och dessa bidrag förräntas tills ålderdomen och behofvet infinna sig. Just för att befordra afsättningen af dylika produkter är det som föreningen i afton håller karneval. Målarne ha målat dekorationerna, poeterna uttömt sitt förråd af qvickheter, kompositörerna satt musik till en balett, Kolf Bläskägg, som parodierar Bournonvilles sista misslyckade Eventyr i Billeder, litteratörerna ha skrifvit. ihop. en tidning, som parodierar alla andra tidningar, och skådespelarve uppträda i scener, hvari parterrens .publik parodieras. Beau-monden har denna afton stämt möte i Kasino och har infunnit sig ganska fulltalig. ÄÅtven kronprinsen och kronprinsessan ha lofvat att infinna sig. Att den sistnämnda skall tå mycket roligt på karnevalen är otvifvelaktigt. Öfverallt der man öfverhufvud roar sig, roar hon sig lika mycket som hvilken annan. När det blir bekant, att hon skall bevista spektaklet är huset också alltid uteåldt; köpenhamnarne storma biljettkontoret, ty de veta att om också pjeserna ej kunna sätta dem i godt lynne, så skall hennes oafbrutna, smittande skratt göra det. Apropos kronprinsen. Han skall i afton kunna infinna sig på klockslaget. Hans k. höghet har nemlizen fått igen sin stora bordstudsare. Hvad vill det säga? Jo, han aflade häromdagen ett besök i rådhusets arrester och andra lokaler. Till sist kom han till det rum, hvarest tjufgodset förvaras och stannade der framför en stor och mycket dyrbar bordstudsare med detta utrop: Nej kors, bvad den der är lik min bordstudsare på Charlottenlund! — Det är alldeles icke underligt, Ers kungliga högbet, svarade en polistjensteman, som visade bonom lokalerna, bordetudsaren blef just stulen der i går qväll. Men vi återvända till karnevalen i Ka sino. Lokalen är dekorerad i strängt nordisk sul. Är detta en fin pik om att man åtminstone vid konsumtionen af dryckesvaror under aftonens lopp skall söka hålla fädernas minne i så stor ära som möjligt? Det torde dock kunna antagas att våra höga förfäders skuggor skola med ett ironiskt leende på läpi hedrar ceremonien j allen som i halfeirklar vi inlåta oss i detalvortvaktarstugor vid hy