Stockholms-korrespondens. Den 7 Februari. Förut har vid riksdagarne ofta största bekymret varit hur man skulle lämpligast betäcka befintlig statsbrist, vid denna riksdag tyckes man deremot lika ifrigt egna sig åt att utfundera på hvad sätt öfverskottet af statsinkomsterna bäst kan användas och hvilka skatter böra minskas eller ej. Det råder de mest stridiga tankar om man, såsom regeringen föreslagit, skall borttaga de skeppsfarten temligen rättvist betungande lastpenningarne och nedsätta den personliga skyddsafgiften till hälften, eller om man skall nedsätta tullen å socker och kaffe, borttaga tull å sill o. s. v. Att förutsäga i hvilket beslat riksdagen kommer att stanna, torde vara för närvarande omöjligt; det synes som om i Första kammaren man vore mera stämd för borttagande at lastpenningarne men mindre för nedsättningen af personliga skyddsafgiften och att deremot ett alldeles motsatt förhållande eger rum i Audra kammaren. Bevillningsutskottet har i detta fall ett ganska kinkigt uppdrag och det skulle icke förundra oss om utskottet finner sig föranlåtet att först begära ett uttalande af riksdagen om dess åsigt i principielt hänseende, om man skall följa den väg regeringen proponerat, eller om man skall vända sig till det icke mindre vädliga experimentet att nedsätta tullsatser. Inom utskottet lärer man på den afdelning, som behandlat tulltaxan, diskuterat de olika tullsatserna utan att fatta definitiva beslut, men svårligen företagas dessa vigtiga frågor, af förutnämnda skäl, så snart i utskottets plenum. — Bland motioner, som blifvit väckta vid mer än en riksdag, är den om borttagande af tull å sill. Vid första påseendet tyckes detta förslag så billigt och rättvist, att derom icke borde vara mer än en mening, och pluraliteten af ledamöterna i utskottets afdelning skall också vara böjd för att tillstyrka motionen; men saken måste uppfattas icke blott med hänsyn till konsumenternas bästa, utan den bar äfven en annan sida som berör det internationella förhållandet till Norge. Och ordnandet af handelsgemenskapen med värt broderland, till ömsesidig belätenhet, är ännu ett —Ä—————OnOrmt— LL — sn