Göteborgsposten – 8 februari 1872, sida 2

hade handen på låshandtaget till salongsdörron, stannade hon ånyo, likasom sattad af en aning om det blifvande samtalets beskaffenhet; det var dock ej tid till öfvorläggning, hvarföre hon vred om låset och steg in. All den oro hon möjligen kunde hysa lugnades genast af hennes gästs hela uppförande. Jack Durston var en gentleman genom börd, anlag och uppfostran, och ehuru han kommit till miss Wynne i ett ärende som skulle utöfva ett allvorsamt inflytande på hans kommande lif, förleddes han ej genom medvetandet härom till att göra någon förändring i sitt sätt att vara. Samtalet fortgick i den vanliga sällskapsstilen och underhölls en stund ledigt nog å ömse sidor; det var först då Ellen började tro, att beeöket sannolikt skulle aflöpa uten den kris hon fruktade, som de första oroande symptomerna visade sig. Jag hade nyss sagdt, att det måste ha förefallit henne och mr Womersley underligt att han kommit på besök två dagar å rad; men förhållandet var att han ville träffa dem — han ansåg det bäst att säga dem icke er — innan han återvände till hufvudstaden. — Återvända till hufvudstaden! upprepade Ellen. Reser ni tillbaka så snart? Ert besök har denna gång varit mycket kort. Det var ej längesedan squiren sade oss att han väntade er och till hälften lät förstå att han trodde er kunna förmås att stanna avar och bo hos honom. — Ja, jag fruktar att detta är hans önskan, miss Wynne. — Huru, fruktar, då det står i er förmåga att