Göteborgsposten – 8 februari 1872, sida 2

för stark för den gamle gentlemannen och han låg nu till sängs i ett tillstånd som han gerna ville låta gälla för martyrskap, ehuru han i verkligheten tillbragte en rätt behaglig dag i sin bädd, omsedd af sin niece som läste högt för honom. Den gamle gentlemannens ögon voro tillslutna och han antogs slumra, då tjensteflickan inkom i rummet och anmälde att mr Durston var der nere. Den gamle gentlemannens ögon blefvo genast vidöppna och han var fullt vaken innan Ellen hann bedja tjensteflickan förebära hennes behöflighet vid onkelns sjuksäng såsom ursäkt för att hon ej kunde infinna sig hos mr Durston. — Vänta, flicka! ropade mr Womersley i det han reste sig på armbågen. Ellen, du skall gå ner genast. Hör du, flicka, säg att miss Womersley kommer. — Men, onkel, säkert är det ej rätt att jag lemnar dig; säkert — — Säkert är det rätt att du gör hvad jag beder dig göra, Ellen, sade den gamle gentlemannen. Detta är andre gåongen denne unge herre har kommit på bosök, och det skulle vara mer än oartigt att vägra taga emot honom då du verkligen är i huset. Jag får bedja dig gå ner ögonblickligen. Efter denna uppmaning begaf Ellen sig direkte ner i salongen och gjorde blott ett ögonblicks uppehåll i sitt eget rum för att släta ut sitt hår och ordna sin klädning — visst icke derföre att hon brydde sig det ringaste om Jack Durston, men hon var ju i alls fall qvinna. Då hon