Göteborgsposten – 5 februari 1872, sida 1

TIKS0UAgSTUInBCM. Göteborg d. 5 Februari 1872. Teater. Som vanligt numera, var Nya Teaterns hus i går afton nära utsåldt. Programmet upptog också tvenne här förut osedda pjeser jemte det på vackra folkmelodier så rika divertissementet Ett slåtteröl i Wermland. Af de första styckena var Hr Benoits Papiljotter en liten ganska anslående operett, visserligen lik hundradetala andra dylika ur fransk fatabur, men likväl med någonting friskt uti. Musiken, af Reber, erbjöd just ingenting originelt eller nytt, men egde deremot ej få reminiecenser. Den var dock liflig och glad och utfördes af m:ll Söderberg och hrr Sjöberg och Gardt godt. Deras spel, isynnerhet hr Sjöbergs, var äfven raskt och godt. Den lilla operetten skall helt säkert bibehålla sig på repertoiren. Vi äro icke så vissa om, att detsamma blir förhållandet med det andra stycket, ett från danskan bearbetadt lustspel -En fix ide, hvilket förnämligast uppebölls genom hr Boströms i flera momenter särdeles lyckade, komiska utförande af justitierådets roll. Äfvon m:llerna Johannessen och Rylander må med erkännande nämnas. Hvarför förf. inlagt den omotiverade och smaklösa stämningen i rollen Möller n:o 2, Roos, förstå vi icke, om för att behaga teatersalongens högre rymder, hvilkas bifall äfven tycktes i går vinnas tack vare hr Roos gymnastiska evolutioner med nacke och tunga. ISlåtterölet måste flere af hr Strandqvist föredragna nummer sjungas da capo, och m:ll Söderberg var en förträfflig jänta med raska maner. Offentliga föreläsningarne. I Lördags afton afslutade adjunkten Thore Fries den serie föreläsningar öfver Grönland han härstädes hållit å Mindre Börssalen. Salongen var öfverfylld af åhörare och dagens ämne afhandlade eskimåernas skaplynne och inre förhållanden, deras beröring med europerna och en blick på landets framtid. Eskimåerna, började tal., ha förtjenster och fel liksom alla andra folk, men i deras karakter yttrar sig bland annat en stolthet, nemligen den att i sina göranden och låtanden icke synas löjlig eller behöfva beskrattas. Denna känsla kan ibland drifva dem till ganska svåra umbäranden. Om en eskimå kommer dignande af hunger till en landsmans boning och blir bjuden på mat och dryck, rör han icke dervid, såframt icke hans värd delar måltiden med honom, och detta af fruktan att bli ansedd för snål eller utsatt för åtlöje. — Vid deras giftermål ega äfven några egendomliga förhållanden rum. När en eskimå utkorat en flicka till hustru, skiekar han först två gummor till bruden som mycket berömma fästmannens egenskaper och förtjenster. Flickan vet då hvad klockan är slagen, men bör synas bli mycket rädd och förtviflad, springa ut och rycka af sig hårtoppen, jemte flera andra bevis på sin motvilja för äktenskapet. Hon blir då ofta med våld förd till sästmannens boning, från hvilken hon afven flera gånger rymmer, tills hon slutligen ger med sig. Är fästmannen mycket enträgen och flickan upprepade gånger ger sig i väg, ja då kan det hända att han skär henne några skåror under fotsulan, hvilket genast gör henne medgörlig. Är han deremot likanöjd om sin eskimåskönhet och icke bryr sig mer om henne sen hon rymt, är detta nog för att hela tillställningen går om intet. Men i så fall har hon sedermera mycket svårt att bli gitt. Eskimåernas domstolar eller der deras tvister afgöras äro af ganska egendomlig art. Den klagande jemte sina vänner och den anklagade med sina träffas på utsatt mötesplats. Det slås på trumma och uppföras visor. Den klagande uppstämmer en visa, hvarefter motpartens försvarare i sin tur sjunger. Detta fortfar till dess endera af parterna icke mer har något att andraga och sålunda den mest gemiäthliche blir vinnande. — Några svårare tvister och stridigheter uppkomma sällan och i grönländarens språk saknas t. ex. totalt alla svordomar och eder. En svag sida hos grönlåndaren är att han älskar beröm och söker vinna det. In duglig man får beröm och är stolt deröfver. Un god förvärfvare, som det heter, en god kajakroddare, harpunerare etc. anses för utmärkt, och de unga gossarne få äfven tidigt läre sig dessa idrotter. Som helt små börja de att söka hålla balansen och öfva sig med att sitta på en stol försedd med blott ett ben. Sedan kasta de fågelpilar och när de första gången föra i land sin första dödade skäl är för dem en 2 180ss3:.. d9 443842-2;An