Göteborgsposten – 5 februari 1872, sida 1

endast för de utvalda, sådana personer för hvilka vaktmästaren fann det löna mödan att utföra en pantomim, ömsom framställande Frank, ömsom förbrytaren, sådana de tedde sig för deras blickar som inkommit i rummet. Nyfikenhetssmittan var så stark att den äfven angrep värdens far, en gubbo som var mer än sjutio år gammal och lefde på en liten förmögenhet som han samlat vid Waterloo-road. Den gamle mannen läste den skildring som mr Mullvany skrifvit för sin tidning, och upplifvad af densamma samt ännu mera af den ledare som i nästa dags nummer af tidningon var införd med anledning af händelsen, begaf han sig i väg för att personligen inhemta vidare upplysningar. Man hade vederbörligen visat honom alla de föremål som stodo i förbindelse med tilldragelsen, vaktmästaren hade utfört sin pantomim, den gamle gentlemannen och hars son hade ätit sin middag och suto vid sina pipor på balkongen som hade utsigt åt floden. — Det var en lycklig händelse för dig, Joe! sade den gamle gentlemannon i det han återkom till det märkvärdiga ämnet. — Ja, i sanning, svarade värden. Jag skulle kunna säga att den händelsen inbringar hundra pund i min ficka. Nu börjar rörelsen aftaga något, men vi ha fullt upp att göra. Landtbor och adelssnobbar, som aldrig annars skulle ha tänkt på att komma med sin fot till detta ställe, ha varit här hvarje dag och låtit James åbäka sig för dem och mig visa dem knifven och allt det andra. De ha alltid beställt åtminstone en butelj sherry, några ha be